Salmos 50

1 El Dios de dioses, Jehová, habló; y convocó la tierra desde el nacimiento del sol hasta donde se pone.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 De Sión, perfección de hermosura, Dios resplandeció.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Vendrá nuestro Dios, y no callará: fuego consumirá de su presencia: y al rededor de él habrá grande tempestad.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Convocará a los cielos de arriba: y a la tierra para juzgar a su pueblo.

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 Juntádme mis misericordiosos: los que concertaron mi concierto sobre sacrificio.

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Y denunciarán los cielos su justicia; porque Dios es juez. (Selah)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Oye pueblo mío, y hablaré: Israel, y contestaré contra ti: Yo soy el Dios, el Dios tuyo.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 No te reprenderé sobre tus sacrificios; porque tus holocaustos delante de mí están siempre.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 No tomaré de tu casa becerros: ni machos de cabrío de tus apriscos.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Porque mía es toda bestia del monte: millares de animales en los montes.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Yo conozco a todas las aves de los montes; y las fieras del campo están conmigo.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Si tuviere hambre, no te lo diré a ti; porque mío es el mundo y su plenitud.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 ¿Tengo de comer carne de gruesos toros, o, de beber sangre de machos de cabrío?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Sacrifica a Dios alabanza: y paga al Altísimo tus votos.

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 Y llámame en el día de la angustia; librarte he, y honrarme has.

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Y al malo dijo Dios: ¿Qué tienes tú que enarrar mis leyes: y que tomes mi concierto por tu boca:

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Aborreciendo tú el castigo, y echando detrás de ti mis palabras?

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Si veías al ladrón, tu corrías con él: y con los adúlteros era tu parte.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Tu boca metías en mal: y tu lengua componía engaño.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Asentábaste, hablabas contra tu hermano: contra el hijo de tu madre ponías infamia.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Estas cosas hiciste, y yo callé: ¿pensabas por eso que de cierto sería yo como tú? argüirte he, y propondré delante de tus ojos.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Entendéd ahora esto, los que os olvidáis de Dios: porque no arrebate, y no haya quien os escape.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 El que sacrifica alabanza me honrará: y el que ordenare el camino, yo le enseñaré la salud de Dios.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.