< Job 37 >

1 A esto también se espanta mi corazón y salta de su lugar.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Oíd oyendo su terrible voz, y la palabra que sale de su boca.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 Debajo de todos los cielos lo enderezará, y su luz le extenderá hasta los fines de la tierra.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 Tras de él bramará el sonido, tronará con su valiente voz, y aunque sea oída su voz, no los detiene.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 Tronará Dios maravillosamente con su voz: él hace grandes cosas, y nosotros no lo entendemos.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 Porque a la nieve dice: Sé en la tierra; y lluvia tras lluvia, y lluvia tras lluvia en su fortaleza.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 Él pone un sello en la mano de todos los hombres, para que todos los hombres conozcan su obra.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 La bestia se entrará en su escondrijo, y habitará en sus moradas.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Del mediodía viene el torbellino, y de los vientos del norte el frío.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 Por el soplo de Dios se da el hielo, y las anchas aguas son constreñidas.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Además de esto, con la claridad fatiga las nubes, y las esparce con su luz.
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Y ellas se revuelven al derredor por sus ingenios, para hacer sobre la haz del mundo en la tierra lo que él les mandó:
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Unas veces por azote; otras, por causa de su tierra; otras, por misericordia las hará parecer.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Escucha esto Job, repósate, y considera las maravillas de Dios.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 ¿Supiste tú cuando Dios las ponía en concierto, y hacía levantar la luz de su nube?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 ¿Has tú conocido las diferencias de las nubes, las maravillas del perfecto de sabidurías?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 ¿Y eran calientes tus vestidos cuando él daba el reposo a la tierra del mediodía?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 ¿Extendiste tú con él los cielos firmes, como un espejo firme?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Muéstranos, que le hemos de decir, porque no ordenemos en tinieblas.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 ¿Ha de serle contado cuando yo hablare? ¿Ha de serle dicho cuando alguno será damnificado?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 También alguna vez no se ve la luz clara en los cielos; y pasa un viento y límpialos.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 De la parte del norte vendrá la serenidad, por el Dios terrible de alabanza.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 Él es Todopoderoso, al cual no alcanzamos: grande en poder, y en juicio, y en multitud de justicia; no aflige.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Por tanto los hombres le temerán, todos los sabios de corazón no le comprenderán.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.

< Job 37 >