مزامیر 95

۱ 1 بیایید خداوند را بسراییم و صخره نجات خود را آواز شادمانی دهیم!

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

۲ 2 به حضور او با حمد نزدیک بشویم! و با مزامیر او راآواز شادمانی دهیم!

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

۳ 3 زیرا که یهوه، خدای بزرگ است،

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

۴ 4 و پادشاه عظیم بر جمیع خدایان. نشیبهای زمین در دست وی است و فرازهای کوهها از آن او.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

۵ 5 دریا از آن اوست، او آن رابساخت؛ و دستهای وی خشکی را مصور نمود.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

۶ 6 بیایید عبادت و سجده نماییم و به حضورآفریننده خود خداوند زانو زنیم!

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

۷ 7 زیرا که اوخدای ما است! و ما قوم مرتع و گله دست اومی باشیم! امروز کاش آواز او را می‌شنیدید!

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

۸ 8 دل خود را سخت مسازید، مثل مریبا، مانند یوم مسا در صحرا.

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

۹ 9 چون اجداد شما مرا آزمودند وتجربه کردند و اعمال مرا دیدند.

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

۱۰ 10 چهل سال ازآن قوم محزون بودم و گفتم: «قوم گمراه دل هستند که طرق مرا نشناختند.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

۱۱ 11 پس در غضب خود قسم خوردم، که به آرامی من داخل نخواهند شد.»

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."