< مزامیر 130 >

سرود درجات ای خداوند از عمقها نزد تو فریادبرآوردم. ۱ 1
En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
‌ای خداوند! آواز مرابشنو و گوشهای تو به آواز تضرع من ملتفت شود. ۲ 2
Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
‌ای یاه، اگر گناهان را به نظر آوری، کیست‌ای خداوند که به حضور تو بایستد؟ ۳ 3
Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
لیکن مغفرت نزد توست تا از تو بترسند. ۴ 4
Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
منتظر خداوندهستم. جان من منتظر است و به کلام او امیدوارم. ۵ 5
Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
جان من منتظر خداوند است، زیاده از منتظران صبح؛ بلی زیاده از منتظران صبح. ۶ 6
Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
اسرائیل برای خداوند امیدوار باشند زیرا که رحمت نزدخداوند است و نزد اوست نجات فراوان. ۷ 7
Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
و اواسرائیل را فدیه خواهد داد، از جمیع گناهان وی. ۸ 8
Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

< مزامیر 130 >