< مزامیر 130 >
سرود درجات ای خداوند از عمقها نزد تو فریادبرآوردم. | ۱ 1 |
En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, Herre.
ای خداوند! آواز مرابشنو و گوشهای تو به آواز تضرع من ملتفت شود. | ۲ 2 |
Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.
ای یاه، اگر گناهان را به نظر آوری، کیستای خداوند که به حضور تو بایستد؟ | ۳ 3 |
Om du, Herre, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?
لیکن مغفرت نزد توست تا از تو بترسند. | ۴ 4 |
Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.
منتظر خداوندهستم. جان من منتظر است و به کلام او امیدوارم. | ۵ 5 |
Jag vänter efter Herran; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.
جان من منتظر خداوند است، زیاده از منتظران صبح؛ بلی زیاده از منتظران صبح. | ۶ 6 |
Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.
اسرائیل برای خداوند امیدوار باشند زیرا که رحمت نزدخداوند است و نزد اوست نجات فراوان. | ۷ 7 |
Israel hoppes uppå Herran; ty när Herranom är nåd, och mycken förlossning när honom.
و اواسرائیل را فدیه خواهد داد، از جمیع گناهان وی. | ۸ 8 |
Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.