Ohabolana 18

1 Mañean-drao ty mirery, tsambolitio’e ze atao vere-to.

Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

2 Tsy no’ i dagolay ty faharendrehañe, fa ty mampiboake ty heve’e avao.

Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

3 Ie pok’eo ty tsivokatse, mipotìtse eo ka ty teratera, vaho indrezan-kasalarañe ty inje.

Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

4 Rano laleke ty fisaontsim-palie’ ondaty, torahañe mibobobobo ty figoangoañan-kihitse.

Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

5 Tsy mahasoa te osiheñe ty raty, hikihoañe ty vañoñe an-jaka.

Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

6 Mikaidraha o soñi’ i dagolao, naho mikai-tampify ty vava’e.

Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

7 Fiantoa’ i seretsey ty vava’e, vaho mpamandrike ty fiai’e o soñi’eo.

Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

8 Kenoke mafiry ty fivolam-pitolom-boetse, migodoñe mb’añ’ova’ ondaty ao.

Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

9 Rahalahi’ ty mpijoy, ty mpilesa am-pitoloña’e.

Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

10 Fitalakesañ’abo fatratse ty tahina’ Iehovà, milay mb’ama’e ao ty vantañe vaho onjoneñe tsy takatse.

HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

11 Rova fatratse ty varam-pañaleale, naho hoe kijoly abo añ’ereñere’e ao.

Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

12 Aolo’ ty ikorovoha’ ondaty ty fiebotseboran-tro’e, fe miaolo’ ty hasiñe ty firehañe.

Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

13 Ie manoiñe aolo’ t’ie mitsanoñe: le hagegea’e naho hasalara’e.

Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

14 Mahafeake hasilofañe ty tro’ ondaty, fa ia ka ty mahaleo ty fikoretan’ arofo.

Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

15 Mitoha hilala ty tro’ i mahatsikarake, vaho mañotsohotso hihitse an-dravembia’e ty mahilala.

Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

16 Anokafan-dalañe ty ravoravo’ ondaty, manese aze hiatreke ty bey.

Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

17 Heveren-ko to ty mitalily valoha’e, ampara’ te pok’eo ty mañody aze.

Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18 Abala’ ty tora-tsato-piso ty fifandierañe, ie mampivike ty mpifanjomotse.

Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

19 Mora ty mandreketse rova fatratse, ta ty rañetse torifike, vaho hoe tsotso-bim-pitilik’abo ty fifanjomorañe.

En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

20 Ty havokaram-palie’ ondaty ro mahaenem-pisafoa, o vokam-pivimbi’eo ro maha-anjañe.

Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

21 Manandily ami’ ty haveloñe naho ami’ty havilasy ty fameleke, hikama amo vokare’eo ze mikoko aze.

Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

22 Mahaonin-kasoa ty tendreke valy, vaho isohe’ Iehovà.

Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

23 Mihalaly tretrè ty rarake, fe sotrafe’ ty mpitsikafo.

Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

24 Mianto t’indaty lako rañetse, fe ao ty ate-hena mipiteke soa te ami’ty rahalahy.

Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.