Ohabolana 17

1 Hàmake ty pilipito’e maike am-pianjiñañe, ta ty anjomba lifo-takataka mitraoke falaiñañe.

Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

2 Ty ondevo mitoloñ’ an-kahiti’e ty hifehe ty anake mahasalatse, ie hifanjara lova aman-droahalahy.

En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3 Tranaheñe an-tsinihara ty volafoty naho an-daforo ty volamena, vaho Iehovà ro mpitsòk’ arofo.

Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

4 Mañaon-tsoñin-tsereheñe ty lo-tsereke, tsatsihe’ i remborake ty lela manivetive.

En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5 Mañìnje i Andrianamboatse aze t’ie mañinje o rarakeo; tsy ho po-lafa ty mitohàke ami’ty hankàñe.

Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

6 Sabakan-engen-droanjia o afe’eo, vaho enge’ o anakeo o rae’eo.

De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

7 Tsy mañeva i dagola ty enta-soa-fehe; lombolombo zay ty soñy vìlañe an-droandriañe.

Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8 Vatosoa am-pihainom-pahazo aze ty falalàñe, mampitombo mb’atia mb’aroa.

En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

9 Mpipay hatea ty mpanaroñe fiolàñe, fe mampiria rañetse te mamereñ’ indroe.

Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

10 Laleke ty itrofaha’ ty endake ami’ty mahihitse, ta ty lafa zato ami’ty dagola.

En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

11 Mipay fiodiañe avao ty mpiola, aa le hañitrifañe irake masiake.

Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12 Hàmake hifanampe ami’ty lambon’ala nalàeñ-anake, te ami’ty dagola aman-kagegea’e.

Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13 Tsy ho po-hekoheko ty akiba’ ty mamereñe raty ami’ty soa.

Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

14 Hoe mampipororoake rano ty fifotoram-pifandierañe, aa le apoho i lietsey tsy hiforehetse ho aly.

Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15 Songa tiva am’ Iehovà ty mañatò ty lo-tsereke naho ty mamàtse ty vantañe.

Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

16 Aia ty dagola te hinday drala an-taña’e hikaloa’e hihitse kanao tsy an-tro’e ao ty hilala.

Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17 Mikoko nainai’e ty rañetse, fe nasamake ho an-tsam-poheke ty rahalahy.

En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

18 Miroe-rano ty manò-taña hiantofa’e ty songon-drañetse.

En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

19 Mpitea fiolàñe ty mpikoko lietse, vaho mikai-rotsake ty mandranjy lalambey abo.

Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

20 Tsy mahatrea hasoa ty mengok’ an-troke; vaho mihotrak’ an-kaloviloviañe ao ty aman-dela mamañahy.

Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21 Ho aman’anahelo ty misamake ty minè; vaho tsy aman-kaehake ty rae’ i gegey.

Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

22 Aoly soa ty arofo mifale, fe mahamain-taolañe ty hafola-po.

Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

23 Mandrambe vokañe boak’am-pisafoa ty lahiaga, hampikelokeloke ty lalam-bantañe.

Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

24 Añatrefa’ ty mahatsikarake ty hihitse, fe mihilohilo mb’añ’olo-tane añe ty maso’ i dagola.

Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

25 Mañembetse an-drae ty hagegean’ana-dahy, vaho hafairañe amy nitoly azey.

En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

26 Tsy mahasoa te liloveñe ty malio-tahiñe, naho ty andafañe roandriañe ty amy havañona’ey.

Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27 Malea fisaontsy ty mahilala, mahalie-troke t’indaty maharendreke.

Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

28 Ndra i seretsey ro atao mahihitse naho mahafianjiñe, mbore atao hendre t’ie mahatan-tsoñy.

Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.