Psalmorum 9
1 In finem, pro occultis filii. Psalmus David. Confitebor tibi, Domine, in toto corde meo; narrabo omnia mirabilia tua.
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 Lætabor et exsultabo in te; psallam nomini tuo, Altissime.
Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 In convertendo inimicum meum retrorsum; infirmabuntur, et peribunt a facie tua.
Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 Quoniam fecisti judicium meum et causam meam; sedisti super thronum, qui judicas justitiam.
Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Increpasti gentes, et periit impius: nomen eorum delesti in æternum, et in sæculum sæculi.
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 Inimici defecerunt frameæ in finem, et civitates eorum destruxisti. Periit memoria eorum cum sonitu;
Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 et Dominus in æternum permanet. Paravit in judicio thronum suum,
Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 et ipse judicabit orbem terræ in æquitate: judicabit populos in justitia.
och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 Et factus est Dominus refugium pauperi; adjutor in opportunitatibus, in tribulatione.
Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Et sperent in te qui noverunt nomen tuum, quoniam non dereliquisti quærentes te, Domine.
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Psallite Domino qui habitat in Sion; annuntiate inter gentes studia ejus:
Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 quoniam requirens sanguinem eorum recordatus est; non est oblitus clamorem pauperum.
Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Miserere mei, Domine: vide humilitatem meam de inimicis meis,
Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 qui exaltas me de portis mortis, ut annuntiem omnes laudationes tuas in portis filiæ Sion:
på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 exultabo in salutari tuo. Infixæ sunt gentes in interitu quem fecerunt; in laqueo isto quem absconderunt comprehensus est pes eorum.
Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 Cognoscetur Dominus judicia faciens; in operibus manuum suarum comprehensus est peccator.
HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol h7585)
18 Quoniam non in finem oblivio erit pauperis; patientia pauperum non peribit in finem.
Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Exsurge, Domine; non confortetur homo: judicentur gentes in conspectu tuo.
Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 Constitue, Domine, legislatorem super eos, ut sciant gentes quoniam homines sunt.
Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
