Proverbiorum 30
1 Verba Congregantis, filii Vomentis. Visio quam locutus est vir cum quo est Deus, et qui Deo secum morante confortatus, ait:
Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
2 Stultissimus sum virorum, et sapientia hominum non est mecum.
Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
3 Non didici sapientiam, et non novi scientiam sanctorum.
Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
4 Quis ascendit in cælum, atque descendit? quis continuit spiritum in manibus suis? quis colligavit aquas quasi in vestimento? quis suscitavit omnes terminos terræ? quod nomen est ejus, et quod nomen filii ejus, si nosti?
Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
5 Omnis sermo Dei ignitus: clypeus est sperantibus in se.
All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
6 Ne addas quidquam verbis illius, et arguaris, inveniarisque mendax.
Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
7 Duo rogavi te: ne deneges mihi antequam moriar:
Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
8 vanitatem et verba mendacia longe fac a me; mendicitatem et divitias ne dederis mihi: tribue tantum victui meo necessaria,
Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
9 ne forte satiatus illiciar ad negandum, et dicam: Quis est Dominus? aut egestate compulsus, furer, et perjurem nomen Dei mei.
Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
10 Ne accuses servum ad dominum suum, ne forte maledicat tibi, et corruas.
Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
11 Generatio quæ patri suo maledicit, et quæ matri suæ non benedicit;
Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
12 generatio quæ sibi munda videtur, et tamen non est lota a sordibus suis;
Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
13 generatio cujus excelsi sunt oculi, et palpebræ ejus in alta surrectæ;
Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
14 generatio quæ pro dentibus gladios habet, et commandit molaribus suis, ut comedat inopes de terra, et pauperes ex hominibus.
Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
15 Sanguisugæ duæ sunt filiæ, dicentes: Affer, affer. Tria sunt insaturabilia, et quartum quod numquam dicit: Sufficit.
Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
16 Infernus, et os vulvæ, et terra quæ non satiatur aqua: ignis vero numquam dicit: Sufficit. (Sheol h7585)
Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
17 Oculum qui subsannat patrem, et qui despicit partum matris suæ, effodiant eum corvi de torrentibus, et comedant eum filii aquilæ!
Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
18 Tria sunt difficilia mihi, et quartum penitus ignoro:
Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
19 viam aquilæ in cælo, viam colubri super petram, viam navis in medio mari, et viam viri in adolescentia.
Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
20 Talis est et via mulieris adulteræ, quæ comedit, et tergens os suum dicit: Non sum operata malum.
Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
21 Per tria movetur terra, et quartum non potest sustinere:
Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
22 per servum, cum regnaverit; per stultum, cum saturatus fuerit cibo;
En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
23 per odiosam mulierem, cum in matrimonio fuerit assumpta; et per ancillam, cum fuerit hæres dominæ suæ.
En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
24 Quatuor sunt minima terræ, et ipsa sunt sapientiora sapientibus:
Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
25 formicæ, populus infirmus, qui præparat in messe cibum sibi;
Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
26 lepusculus, plebs invalida, qui collocat in petra cubile suum;
Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
27 regem locusta non habet, et egreditur universa per turmas suas;
Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
28 stellio manibus nititur, et moratur in ædibus regis.
Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
29 Tria sunt quæ bene gradiuntur, et quartum quod incedit feliciter:
Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
30 leo, fortissimus bestiarum, ad nullius pavebit occursum;
Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
31 gallus succinctus lumbos; et aries; nec est rex, qui resistat ei.
En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
32 Est qui stultus apparuit postquam elevatus est in sublime; si enim intellexisset, ori suo imposuisset manum.
Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
33 Qui autem fortiter premit ubera ad eliciendum lac exprimit butyrum; et qui vehementer emungit elicit sanguinem; et qui provocat iras producit discordias.
Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
