ヨブ 記 6

1 ヨブは答えて言った、

Då tog Job till orda och sade:

2 「どうかわたしの憤りが正しく量られ、同時にわたしの災も、はかりにかけられるように。

Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

3 そうすれば、これは海の砂よりも重いに相違ない。それゆえ、わたしの言葉が軽率であったのだ。

Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

4 全能者の矢が、わたしのうちにあり、わたしの霊はその毒を飲み、神の恐るべき軍勢が、わたしを襲い攻めている。

Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

5 野ろばは、青草のあるのに鳴くであろうか。牛は飼葉の上でうなるであろうか。

Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

6 味のない物は塩がなくて食べられようか。すべりひゆのしるは味があろうか。

Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

7 わたしの食欲はこれに触れることを拒む。これは、わたしのきらう食物のようだ。

Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

8 どうかわたしの求めるものが獲られるように。どうか神がわたしの望むものをくださるように。

Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

9 どうか神がわたしを打ち滅ぼすことをよしとし、み手を伸べてわたしを断たれるように。

O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

10 そうすれば、わたしはなお慰めを得、激しい苦しみの中にあっても喜ぶであろう。わたしは聖なる者の言葉を否んだことがないからだ。

Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

11 わたしにどんな力があって、なお待たねばならないのか。わたしにどんな終りがあるので、なお耐え忍ばねばならないのか。

Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

12 わたしの力は石の力のようであるのか。わたしの肉は青銅のようであるのか。

Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

13 まことに、わたしのうちに助けはなく、救われる望みは、わたしから追いやられた。

Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

14 その友に対するいつくしみをさし控える者は、全能者を恐れることをすてる。

Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

15 わが兄弟たちは谷川のように、過ぎ去る出水のように欺く。

Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

16 これは氷のために黒くなり、そのうちに雪が隠れる。

som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

17 これは暖かになると消え去り、暑くなるとその所からなくなる。

men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

18 隊商はその道を転じ、むなしい所へ行って滅びる。

Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

19 テマの隊商はこれを望み、シバの旅びとはこれを慕う。

Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

20 彼らはこれにたよったために失望し、そこに来てみて、あわてる。

men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

21 あなたがたは今わたしにはこのような者となった。あなたがたはわたしの災難を見て恐れた。

Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

22 わたしは言ったことがあるか、『わたしに与えよ』と、あるいは『あなたがたの財産のうちからわたしのために、まいないを贈れ』と、

Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

23 あるいは『あだの手からわたしを救い出せ』と、あるいは『しえたげる者の手からわたしをあがなえ』と。

att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

24 わたしに教えよ、そうすればわたしは黙るであろう。わたしの誤っている所をわたしに悟らせよ。

Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

25 正しい言葉はいかに力のあるものか。しかしあなたがたの戒めは何を戒めるのか。

Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

26 あなたがたは言葉を戒めうると思うのか。望みの絶えた者の語ることは風のようなものだ。

Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

27 あなたがたは、みなしごのためにくじをひき、あなたがたの友をさえ売り買いするであろう。

Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

28 今、どうぞわたしを見られよ、わたしはあなたがたの顔に向かって偽らない。

Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

29 どうぞ、思いなおせ、まちがってはならない。さらに思いなおせ、わたしの義は、なおわたしのうちにある。

Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

30 わたしの舌に不義があるか。わたしの口は災をわきまえることができぬであろうか。

Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?