1 Corinthians 11

1 Be imitators of me, even as I also am of Christ.

Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.

2 Now I praise you, brothers, that you remember me in all things, and hold firm the traditions, even as I delivered them to you.

Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.

3 But I would have you know that the head of every man is Christ, and the head of the woman is man, and the head of Christ is God.

Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.

4 Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonors his head.

Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud.

5 But every woman praying or prophesying with her head uncovered dishonors her head. For it is one and the same thing as if she were shaved.

Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.

6 For if a woman is not covered, let her hair also be cut off. But if it is shameful for a woman to have her hair cut off or be shaved, let her be covered.

Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.

7 For a man indeed ought not to have his head covered, because he is the image and glory of God, but the woman is the glory of the man.

Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.

8 For man is not from woman, but woman from man;

Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.

9 for man wasn’t created for the woman, but woman for the man.

Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.

10 For this cause the woman ought to have authority over her own head, because of the angels.

Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.

11 Nevertheless, neither is the woman independent of the man, nor the man independent of the woman, in the Lord.

Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.

12 For as woman came from man, so a man also comes through a woman; but all things are from God.

Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.

13 Judge for yourselves. Is it appropriate that a woman pray to God unveiled?

Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?

14 Doesn’t even nature itself teach you that if a man has long hair, it is a dishonor to him?

Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;

15 But if a woman has long hair, it is a glory to her, for her hair is given to her for a covering.

Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.

16 But if any man seems to be contentious, we have no such custom, neither do God’s assemblies.

Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.

17 But in giving you this command I don’t praise you, because you come together not for the better but for the worse.

Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.

18 For first of all, when you come together in the assembly, I hear that divisions exist among you, and I partly believe it.

I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.

19 For there also must be factions among you, that those who are approved may be revealed among you.

Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder.

20 When therefore you assemble yourselves together, it is not the Lord’s supper that you eat.

När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.

21 For in your eating each one takes his own supper first. One is hungry, and another is drunken.

Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.

22 What, don’t you have houses to eat and to drink in? Or do you despise God’s assembly and put them to shame who don’t have enough? What shall I tell you? Shall I praise you? In this I don’t praise you.

Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.

23 For I received from the Lord that which also I delivered to you, that the Lord Jesus on the night in which he was betrayed took bread.

Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;

24 When he had given thanks, he broke it and said, “Take, eat. This is my body, which is broken for you. Do this in memory of me.”

Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.

25 In the same way he also took the cup after supper, saying, “This cup is the new covenant in my blood. Do this, as often as you drink, in memory of me.”

Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.

26 For as often as you eat this bread and drink this cup, you proclaim the Lord’s death until he comes.

Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.

27 Therefore whoever eats this bread or drinks the Lord’s cup in a way unworthy of the Lord will be guilty of the body and the blood of the Lord.

Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.

28 But let a man examine himself, and so let him eat of the bread and drink of the cup.

Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.

29 For he who eats and drinks in an unworthy way eats and drinks judgment to himself if he doesn’t discern the Lord’s body.

Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.

30 For this cause many among you are weak and sickly, and not a few sleep.

Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.

31 For if we discerned ourselves, we wouldn’t be judged.

Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.

32 But when we are judged, we are disciplined by the Lord, that we may not be condemned with the world.

Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.

33 Therefore, my brothers, when you come together to eat, wait for one another.

Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.

34 But if anyone is hungry, let him eat at home, lest your coming together be for judgment. The rest I will set in order whenever I come.

Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.