Psalms 73
1 A psalm of Asaph. Surely God is good to Israel, to those with a pure heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 But as for me, my feet almost slipped; my feet almost slipped out from under me
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 because I was envious of the arrogant when I saw the prosperity of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For they have no pain until their death, but they are strong and well fed.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They are free from the burdens of other men; they are not afflicted like other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Pride adorns them like a necklace around their neck; violence clothes them like a robe.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Out of such blindness comes sin; evil thoughts pass through their hearts.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They mock and speak wickedly; in their arrogance they threaten oppression.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They set their mouth against the heavens, and their tongues march through the earth.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therefore his people turn to them and abundant waters are drained out.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 They say, “How does God know? Is there knowledge with the Most High?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Take notice: these people are wicked; they are always carefree, becoming richer and richer.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Surely it is in vain that I have guarded my heart and washed my hands in innocence.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 For all the day long I have been afflicted and disciplined every morning.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I had said, “I will say these things,” then I would have betrayed this generation of your children.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Though I tried to understand these things, it was too difficult for me.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Then I went into God's sanctuary and came to understand their fate.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Surely you put them in slippery places; you bring them down to ruin.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How they become a wilderness in a moment! They come to an end and are finished in awful terrors.
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 They are like a dream after one wakes up; Lord, when you arise, you will think nothing of those dreams.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 For my heart was grieved, and I was deeply wounded.
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 I was ignorant and lacked insight; I was like a senseless animal before you.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Yet I am always with you; you hold my right hand.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 You will guide me with your advice and afterward receive me to glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom have I in heaven but you? There is no one on earth that I desire but you.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 My flesh and my heart grow weak, but God is the strength of my heart forever.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Those who are far from you will perish; you will destroy all those who are unfaithful to you.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But as for me, all I need to do is to approach God. I have made the Lord Yahweh my refuge. I will declare all your deeds.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
