Psalms 106
1 Praise Yahweh. Give thanks to Yahweh, for he is good, for his covenant faithfulness endures forever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can recount the mighty acts of Yahweh or proclaim in full all his praiseworthy deeds?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessed are those who do what is right, and whose deeds are always just.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Call me to mind, Yahweh, when you show favor to your people; help me when you save them.
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 Then I will see the prosperity of your chosen, rejoice in the gladness of your nation, and glory with your inheritance.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned like our ancestors; we have done wrong, and we have done evil.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers did not appreciate your marvelous deeds in Egypt; they ignored your many acts of covenant faithfulness; they were rebellious at the sea, the Sea of Reeds.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Nevertheless, he saved them for his name's sake so that he might reveal his power.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He rebuked the Sea of Reeds, and it dried up. Then he led them through the depths, as through a wilderness.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 He saved them from the hand of those who hated them, and he rescued them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 But the waters covered their adversaries; not one of them survived.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then they believed his words, and they sang his praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 But they quickly forgot what he had done; they did not wait for his instructions.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 They had insatiable cravings in the wilderness, and they challenged God in the desert.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 So he gave them what they requested, but he sent a horrible disease upon them.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 In the camp they became jealous of Moses and Aaron, the holy priest of Yahweh.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth opened and swallowed up Dathan and covered the followers of Abiram.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 Fire broke out among them; the fire consumed the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 They made a calf at Horeb and worshiped a cast metal figure.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 They traded the glory of God for the image of a bull that eats grass.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God their Savior, who had done great deeds in Egypt.
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 He had done wonderful things in the land of Ham and mighty acts at the Sea of Reeds.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 So he said he would destroy them— had not Moses, his chosen one, stood in the breach before him, to turn away his anger from destroying them.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Then they despised the fruitful land; they did not believe his promise,
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 but grumbled in their tents, and did not obey Yahweh.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Therefore he raised his hand and swore to them that he would let them die in the desert,
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 scatter their descendants among the nations, and scatter them in foreign lands.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They worshiped the Baal of Peor and ate the sacrifices offered to the dead.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 They provoked him to anger with their actions, and a plague broke out among them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Then Phinehas rose to intervene, and the plague subsided.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 It was counted to him as a righteous deed to all generations forever.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 They also angered Yahweh at the waters of Meribah, and Moses suffered because of them.
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 They made Moses bitter, and he spoke rashly.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the nations as Yahweh had commanded them,
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 but they mingled with the nations and learned their ways
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 and worshiped their idols, which became a snare to them.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 They sacrificed their sons and their daughters to demons.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 They shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, desecrating the land with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 They were defiled by their deeds; in their actions they were like prostitutes.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 So Yahweh was angry with his people, and he despised his own people.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 He gave them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies oppressed them, and they were brought into subjection to their authority.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Many times he came to help them, but they kept rebelling and were brought low by their own sin.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Nevertheless, he paid attention to their distress when he heard their cry for help.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 He called to mind his covenant with them and relented because of his steadfast love.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 He caused all their conquerers to have pity on them.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, Yahweh, our God. Gather us from among the nations so that we may give thanks to your holy name and glory in your praises.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 May Yahweh, the God of Israel, be praised from everlasting to everlasting. All the people said, “Amen.” Praise Yahweh.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
