Job 23
1 Then Job answered and said,
Job svarade, och sade:
2 “Even today my complaint is bitter; my hand is heavy because of my groaning.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 Oh, that I knew where I might find him! Oh, that I might come to his place!
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 I would lay my case in order before him and fill my mouth with arguments.
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 I would learn the words with which he would answer me and would understand what he would say to me.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Would he argue against me in the greatness of his power? No, he would pay attention to me.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 There the upright person might argue with him. In this way I would be acquitted forever by my judge.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 See, I go eastward, but he is not there, and westward, but I cannot perceive him.
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 To the north, where he is at work, but I cannot see him, and to the south, where he hides himself so that I cannot see him.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 But he knows the way that I take; when he has tested me, I will come out like gold.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 My foot has held fast to his steps; I have kept to his way and turned not aside.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 I have not gone back from the commandment of his lips; I have treasured the words of his mouth more than my portion of food.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 But he is one of a kind, who can turn him back? What he desires, he does.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 For he carries out his decree against me; there are many like them.
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Therefore, I am terrified in his presence; when I think about him, I am afraid of him.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 For God has made my heart weak; the Almighty has terrified me.
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 I have not been brought to an end by darkness, because of the thick darkness that covers the gloom of my face.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
