Psalms 102
1 The prayer: for a weary and suffering person who pours out their grief to the Lord. Hear my prayer, O Lord; let my cry for help come to you.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Hide not your face from me in the day of my distress. Incline your ear to me: when I call, answer me speedily.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For my days pass away like smoke: my bones are burned through as with fire.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 My heart is scorched, withered like grass; I forget to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 By reason of my loud groaning, my flesh clings to my bones.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 Like a desert-owl of the wilderness, like an owl among ruins am I.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I make my sleepless lament like a bird on the house-top alone.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All the day wild foes revile me, using my name for a curse.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For ashes have been my bread, and tears have been mixed with my cup.
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Because of your passionate anger, you did raise me, then hurl me to the ground.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days come to an end, shadows lengthen, I wither like grass.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But you, O Lord, are enthroned forever, your fame endures to all generations.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 You will arise and have pity on Zion; it’s time to be gracious; her hour has come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For even her stones are dear to your servants, even the dust of her ruins they look on with love.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 Then the nations will revere the name of the Lord and all the kings of the earth his glory,
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 when the Lord shall have built up Zion, and revealed himself in his glory,
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 in response to the prayer of the destitute, whose prayer he will not despise.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Let this be recorded for ages to come, that the Lord may be praised by a people yet unborn.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For he shall look down from his holy height, from the heavens the Lord will gaze on the earth,
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 to hear the groans of the prisoner, to free those who are doomed to die;
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 that people may recount the Lord’s fame in Zion, and the praise of him in Jerusalem,
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 when the nations are gathered together, and the kingdoms, to worship the Lord.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He has broken my strength on the way, he has shortened my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I will say, ‘My God, take me not hence in the midst of my days. ‘Your years endure age after age.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Of old you have founded the earth, and the heavens are the work of your hands.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They shall perish; but you do stand. They shall all wax old like a garment, and change as a robe you will change them.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But you are the same, your years are endless.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The children of your servants abide, evermore shall their seed be before you.’
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
