Psalms 101

1 Of David, a psalm. If kindness and justice I sing, making melody to you, Lord.

En Psalm Davids. Om nåd och rätt vill jag sjunga; och dig, Herre, lofsäga.

2 I would look to the way that is blameless, and make it my own. Within my own house I would walk with an innocent heart.

Jag handlar försigteliga och redeliga med dem som mig tillhöra, och vandrar troliga i mitt hus.

3 I would never direct my eyes to a thing that is base. The impulse to stray I abhor it shall not cling to me.

Jag tager mig ingen ond sak före; jag hatar öfverträdaren, och låter honom icke när mig blifva.

4 Far from me be perverseness of heart, or kinship with evil.

Ett vrångt hjerta måste vika ifrå mig; den onda lider jag icke.

5 Who slanders their neighbour in secret, I bring them to silence: haughty looks and proud hearts I will not abide.

Den sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag; den der storlåtig är och högt sinne hafver, honom lider jag icke.

6 I will favour the true in the land, they shall live in my court. Those who walk in a way that is blameless will be my attendant.

Mine ögon se efter de trogna i landena, att de måga när mig bo; och hafver gerna fromma tjenare.

7 No one will live in my house who practises guile. No one that speaks a lie will abide in my presence.

Falskt folk håller jag icke i mitt hus; ljugare trifvas icke när mig.

8 Morn by morn I will wholly wipe out all the bad in the land, and cut off from the Lord’s own city all workers of evil.

Bittida förgör jag alla ogudaktiga i landena, att jag må utrota alla ogerningsmän utu Herrans stad.