Psalmen 25

1 Van David. Tot U verhef ik mijn ziel, O Jahweh, mijn God!

En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

2 Op U blijf ik hopen; laat mij niet worden beschaamd, En den vijand niet de spot met mij drijven.

Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

3 Neen, niemand die op U vertrouwt, wordt beschaamd; Alleen de afvalligen worden te schande.

Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

4 Jahweh, toon mij uw wegen, En maak mij uw paden bekend;

Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

5 Laat mij wandelen in uw waarheid, Onderricht mij, want Gij zijt de God van mijn heil. Op U blijf ik altijd vertrouwen, Om uw goedheid, o Jahweh!

Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

6 Gedenk uw barmhartigheid, Jahweh; En uw ontferming, want ze zijn eeuwig!

Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

7 Wees niet de zonden mijner jeugd en mijn fouten indachtig, Maar blijf mij gedenken naar uw genade.

Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

8 Jahweh is goed en minzaam: Daarom wijst Hij de zondaars terecht.

Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

9 De nederigen houdt Hij in het rechte spoor, Den eenvoudige toont Hij zijn pad;

Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

10 Alle wegen van Jahweh zijn goedheid en trouw, Voor wie zijn Verbond en zijn Wet onderhoudt.

Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

11 O Jahweh, om wille van uw Naam, Vergeef mij mijn schuld, hoe groot zij ook is.

För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

12 Iedereen, die Jahweh vreest, Leert Hij, welke weg hij moet kiezen:

Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

13 Hijzelf zal steeds in voorspoed leven, Zijn kinderen zullen het Land bezitten.

Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

14 Jahweh’s vriendschap geldt hun, die Hem vrezen, Hij maakt hen deelachtig aan zijn Verbond.

Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

15 Mijn ogen zijn altijd op Jahweh gericht; Want Hij trekt mijn voet uit de strikken.

Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

16 Wend U tot mij, en wees mij genadig, Want ik ben eenzaam, ellendig.

Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

17 Verlicht de druk van mijn hart, En bevrijd me van mijn benauwdheid!

Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

18 Blik neer op mijn ellende en jammer, En vergeef mij al mijn zonden.

Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

19 Zie, hoe talrijk mijn vijanden zijn, En hoe diep ze mij haten.

Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

20 Behoed mij, en red mij; Laat mijn vertrouwen op U niet worden beschaamd!

Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

21 Maar mogen onschuld en deugd mij beschermen; Want op U blijf ik hopen, o Jahweh!

Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

22 Verlos Israël uit al zijn ellenden, o God!

Gud löse Israel utaf allo sine nöd.