Job 5

1 Roep maar: er is niemand, die u antwoord geeft; Tot wien van de heiligen wilt ge u wenden?

Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.

2 Het is dus de wrevel, die den dwaas vermoordt, De gramschap doodt dus den zot.

Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.

3 Ik heb den dwaas wel wortel zien schieten, Maar plotseling verrotte zijn akker;

Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:

4 Zijn kinderen werden van hulp verstoken, Reddeloos vertrapt in de poort;

Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.

5 Wat zij hebben geoogst, eet een hongerige op, En de dorstige rooft en drinkt de melk van hun kudde

Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.

6 Want het kwaad schiet niet op uit het stof, En de rampspoed ontspruit uit de aarde niet:

Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;

7 Maar het is de mens, die zichzelf de rampspoed verwekt, Zoals de vonken naar boven spatten!

Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.

8 Ik, ik wend mij tot God, En leg mijn zaak aan de Godheid voor:

Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;

9 Hij, die grootse en ondoorgrondelijke dingen wrocht En ontelbare wonderen;

Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;

10 Die regen over de aarde zendt, En water over de velden giet;

Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;

11 Die de nederigen op de hoogte verheft, En treurenden het hoogste geluk doet smaken.

Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.

12 Die de plannen der sluwen verijdelt, Zodat hun handen de ontwerpen niet ten uitvoer brengen;

Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.

13 Die de wijzen vangt in hun eigen list, Zodat de toeleg der slimmen mislukt,

Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;

14 En midden op de dag zij op duisternis stuiten, En rondtasten op klaarlichte dag, zoals in de nacht;

Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

15 Maar die de geplaagden redt uit hun hand, Den arme uit de greep van den sterke:

Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;

16 Zodat er weer hoop voor den zwakke is, En het onrecht de mond sluit.

Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.

17 Gelukkig, gij mens, dien God kastijdt: Versmaad dus de straf van den Almachtige niet!

Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.

18 Want Hij wondt, maar verbindt, Hij kwetst, maar zijn handen genezen.

Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

19 Uit zes noden zal Hij u redden, En in de zevende treft u geen kwaad:

Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.

20 In hongersnood redt Hij u van de dood, In de oorlog uit de greep van het zwaard;

I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.

21 Gij zijt veilig voor de gesel der tong, Zonder vrees voor het dreigend geweld.

Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.

22 Met geweld en gebrek zult ge lachen, Voor wilde beesten niet vrezen:

Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;

23 Want ge hebt een verbond met de stenen op het veld, En het wild gedierte leeft in vriendschap met u

Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.

24 Dan weet ge, dat uw tent in vrede is, Ge niets vermist, als ge uw woning doorzoekt;

Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;

25 Dan weet ge, dat uw nageslacht talrijk zal zijn, Uw spruiten als het gras op het veld.

Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;

26 Eerst in uw ouderdom daalt ge ten grave, Zoals de schoof wordt binnengehaald, als het tijd is!

Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

27 Zie, dit hebben we nagespeurd, en zó is het; Luister er naar, en neem het ter harte!

Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.