Job 26
1 Job antwoordde, en sprak
Job svarade, och sade:
2 Hoe goed weet ge den zwakke te helpen, De krachteloze arm te stutten?
Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3 Hoe weet ge den onwetende raad te geven, En wat wijze lessen spreidt ge ten toon?
Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4 Met wiens hulp hebt ge uw woord gesproken Wiens geest is van u uitgegaan?
För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5 De schimmen beven onder de aarde De wateren sidderen met die erin wonen;
De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol h7585)
7 Hij spant het Noorden over de baaierd, Hangt de aarde boven het niet;
Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8 Hij knevelt de wateren in zijn zwerk, De wolken bersten niet onder haar last;
Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9 Hij bedekt het gelaat der volle maan, En spreidt er zijn nevel over uit.
Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10 Hij trekt een kring langs de waterspiegel, Waar het licht aan de duisternis grenst;
Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11 De zuilen van de hemel staan te waggelen, Rillen van angst voor zijn donderende stem.
Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12 Hij zwiept de zee door zijn kracht, Ranselt Ráhab door zijn beleid;
För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13 Zijn adem blaast de hemel schoon, Zijn hand doorboort de vluchtende Slang!
På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14 Is dit nog enkel de zoom van zijn wegen Hoe weinig verstaan wij ervan, En wie begrijpt dan de kracht van zijn donder?
Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?
