Job 18

1 Så tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 "Så gør dog en Ende på dine Ord, kom til Fornuft og lad os tale!

När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.

3 Hvi skal vi regnes for Kvæg og stå som umælende i dine Øjne?

Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?

4 Du, som i Vrede sønderslider din Sjæl, skal for din Skyld Jorden blive øde og Klippen flyttes fra sit Sted?

Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?

5 Nej, den gudløses Lys bliver slukt, hans Ildslue giver ej Lys;

Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.

6 Lyset i hans Telt går ud, og hans Lampe slukkes for ham;

Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.

7 hans kraftige Skridt bliver korte, han falder for eget Råd;

Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;

8 thi hans Fod drives ind i Nettet, på Fletværk vandrer han frem,

Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.

9 Fælden griber om Hælen, Garnet holder ham fast;

En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.

10 Snaren er skjult i Jorden for ham og Saksen på hans Sti;

Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.

11 Rædsler skræmmer ham alle Vegne og kyser ham Skridt for Skridt:

På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.

12 Ulykken hungrer efter ham, Undergang lurer på hans Fald:

Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.

13 Dødens førstefødte æder hans Lemmer, æder hans Legemes Lemmer;

Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.

14 han rives bort fra sit Telt, sin Fortrøstning; den styrer hans Skridt til Rædslernes Konge;

Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.

15 i hans Telt har Undergang hjemme, Svovl strøs ud på hans Bolig;

Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.

16 nedentil tørrer hans Rødder, oventil visner hans Grene;

Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.

17 hans Minde svinder fra Jord, på Gaden nævnes ikke hans Navn;

Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.

18 man støder ham ud fra Lys i Mørket og driver ham bort fra Jorderig;

Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.

19 i sit Folk har han ikke Afkom og Æt, i hans Hjem er der ingen tilbage;

Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.

20 de i Vester stivner ved hans Skæbnedag, de i Øst bliver slagne af Rædsel.

De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.

21 Ja, således går det den lovløses Bolig, dens Hjem, der ej kender Gud!

Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.