Job 17
1 Brudt er min Ånd, mine Dage slukt, og Gravene venter mig;
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 visselig, Spot er min Del, og bittert er, hvad mit Øje må skue.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Stil Sikkerhed for mig hos dig! Hvem anden giver mig Håndslag?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 Thi du lukked deres Hjerte for Indsigt, derfor vil du ikke ophøje dem;
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 den, der forråder Venner til Plyndring, hans Sønners Øjne hentæres.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Til Mundheld har du gjort mig for Folk, jeg er blevet et Jærtegn for dem;
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 mit Øje er sløvet af Kvide, som Skygger er mine Lemmer til Hobe;
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 retsindige stivner af Rædsel ved sligt, over vanhellig harmes den skyldfri,
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 men den retfærdige holder sin Vej, en renhåndet vokser i Kraft.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 Men I, mød kun alle frem igen, en Vismand fnder jeg ikke iblandt jer!
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Mine Dage stunder mod Døden, brudt er mit Hjertes Ønsker;
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Natten gør jeg til Dag, Lyset for mig er Mørke;
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 Graven kalder jeg Fader, Forrådnelsen Moder og Søster.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Hvor er da vel mit Håb, og hvo kan øjne min Lykke?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
