< Luke 15 >

1 Mimfutisi mi ziphaku ayi bankua masumu bayiza kutakana vaba Yesu, muingi banwa.
Es pflegten aber zu ihm zu kommen die Zöllner insgesamt und die Sünder, ihn zu hören.
2 Bafalisi ayi minlongi mi mina baniunguta ayi batuba: —Mutu wawu wunyakula bankua masumu ayi wundia yawu va kimosi!
Und die Pharisäer und die Schriftgelehrten murrten darüber, und sagten: dieser nimmt die Sünder an, und ißt mit ihnen.
3 Buna Yesu wuba kamba nongo yayi:
Er sagte aber zu ihnen folgendes Gleichnis:
4 —Nani mutu mu beno buna luidi vuidi khama yimosi yi mameme vayi zimbukila zimbisidi dimeme dimosi, wunkambu sia yekula luvua ayi vua lu mameme mankaka muingi kenda tombi diodi dizimbala, nate kela dimona e?
Welcher von euch, wenn er hundert Schafe hat, und verliert eines von ihnen, läßt nicht die neunundneunzig in der Wüste, und gehet dem verlorenen nach, bis er es findet?
5 Bu kadi bakudi, buna mu khini kela kuditudila va mavangiti mandi.
Und wenn er es gefunden, legt er es auf seine Schulter mit Freuden,
6 Niandi tula ku nzoꞌandi, buna wela tumisa bakundi bandi ayi bobo bafikimini yandi ayi wuba bakamba: “bila lumona yama khini va kimosi bila ndimueni dimeme diama dizimbala.”
geht nach Haus, ruft Freunde und Nachbarn zusammen, und sagt zu ihnen: freuet euch mit mir, ich habe mein verlorenes Schaf gefunden.
7 Ndikulukamba ti khini yela ba mu Diyilu mu diambu di nkua masumuwumosi bu kabaludi mavanga mandi yela viokakana ayi yoyi yidi mu tala luvua ayi vua lu basonga bakambulu kuawu mfunu wu balula mavanga mawu.
Ich sage euch, so wird Freude im Himmel sein über einen Sünder, der Buße thut, mehr als über neunundneunzig Gerechte, die da keine Buße nötig haben.
8 —Voti nketo mbi wowo vuidi dikumi di zimbongo zi bisengo vayi zimbisidi sengo kimosi, wunkambu lemisanga muinda ayi wunkambu kombulanga nzo ayi wunkambu tombanga bumboti sengo kiandi nate kammonakiawu e?
Oder, welche Frau, die zehn Drachmen hat, wenn sie eine verliert, zündet nicht Licht an und scheuert das Haus und sucht sorgfältig, bis sie dieselbe findet?
9 Bu kamueni kiawu, buna wela kutikisa bakundi bandi ayi bobo bafikimini yandi ayi wela bakamba: “bika lumona yama khini va kimosibila ndimueni sengo kiama ki zimbongo kioki kizimbala.”
Und wenn sie sie gefunden, ruft sie Freundinnen und Nachbarinnen zusammen und sagt: freuet euch mit mir, denn ich habe die Drachme gefunden, die ich verloren hatte.
10 Bobuawu ndikulukamba ti khini yiwombo yidi kuidi zimbasi zi Nzambi nkua masumu wumosi bu kabaludi mavanga mandi.
So sage ich euch, gibt es Freude vor den Engeln Gottes, über einen einzigen Sünder, der Buße thut.
11 Buna wubuela tuba diaka: —Vaba mutu wumosi wuba ayi bana buadi bababakala.
Er sagte aber: ein Mensch hatte zwei Söhne.
12 Nleki wunkamba dise diandi: “a tata, bika wuphana ndambu ki kiuka kiama!” Buna dise diba kabudila kiuka kiandi.
Und der jüngere von ihnen sprach zum Vater: Vater, gib mir den Kindsteil, welcher mich trifft. Und er verteilte das Vermögen unter sie.
13 Ndambu yi bilumbu bu bivioka, nleki wutota bima biandi ayi wuyenda mu tsi yi thama. Kuna kamana fukisila bima biandi bioso mu luzingu lu divunzi.
Und wenige Tage nachher raffte der jüngere Sohn alles zusammen, und zog in ein fernes Land, und dort verschleuderte er seinen Teil mit liederlichem Leben.
14 Bu kamana fukisa bibio, buna kanda kingolo ki nzala ki yiza bua mu tsi beni ayi wutona mona nzala.
Nachdem er aber alles aufgebraucht, kam eine schwere Hungersnot über jenes Land, und er fieng an, Mangel zu leiden.
15 Buna wuyenda sonama mu kisalu kuidi pfumu yimosi yi tsiyina. Buna pfumu beni wumfidisa ku zitsola ziandi mu diambu kenda sunganga zingulu.
Und er gieng hin und hängte sich an einen von den Bürgern jenes Landes, der schickte ihn auf seine Felder, Schweine zu hüten.
16 Buna wuzola kuandi wesa dikutu diandi mu dianga bidia bi zingulu vayi kadi mutu kasia kumvana biawu ko.
Und er begehrte seinen Magen zu füllen mit den Schoten, welche die Schweine fraßen, und niemand gab es ihm.
17 Buna wutona yindula mu tsi andi ntima: “bisadi bioso bi dise diama bindianga boso buididi luzolo luawu vayi minu kuaku ndilembu fua nzala!
Er gieng aber in sich und sprach: wie viele Taglöhner meines Vaters haben Brot die Fülle; ich aber gehe hier an Hunger zu Grunde.
18 Ndieka telama, ndieka kuenda kuidi dise diama ayi ndielakunkamba: Tatꞌama, ndivodidi masumu kuidi Nzambi ayi kuidi ngeyo.
Ich will mich aufmachen und zu meinem Vater gehen und zu ihm sagen: Vater ich habe gefehlt gegen den Himmel und vor dir,
19 Ndisi fuana diaka ko bathedila muanꞌaku vayi bika wuthangila banga kisadi kiaku.”
ich bin nicht mehr wert dein Sohn zu heißen; halte mich wie einen deiner Tagelöhner.
20 Buna wutelama ayi wuyenda kuidi siandi. Buna wukidi thamasiandi wummona ayi kiadi kingolo kimbuila. Buna wuyenda dengana nsualumuanꞌandi, wumbumbakana ayi wumfifa bibesi.
Und er stand auf und gieng hin zu seinem Vater. Da er aber noch ferne war, sah ihn sein Vater, und hatte Mitleid, und lief herzu, fiel ihm um den Hals und küßte ihn.
21 Buna muana wunkamba: “Tata ndivodidi masumu kuidi diyilu ayi kuidi ngeyo, ndisi fuanadiaka ko bathedila muanꞌaku.”
Der Sohn aber sagte zu ihm: Vater ich habe gesündigt gegen den Himmel und vor dir; ich bin nicht mehr wert, dein Sohn zu heißen.
22 Vayi dise dikamba bisadi biandi: “Lusia nsualu, lutuala kikhutu kilutidi kitoko ayi lumvuatisakiawu; lumvuatisa pheti mu nlembo ayi lumvuatisa zisapatu.
Der Vater aber sprach zu seinen Knechten: holet sogleich das beste Festkleid, und ziehet es ihm an, legt ihm einen Ring an die Hand, und Schuhe an die Füße,
23 Bika lutuala muana wungombi wu mafuta ayi luvonda wawu. Tudianu ayi tuvangisa nyengo;
und bringet das Mastkalb und schlachtet es, und lasset uns essen und fröhlich sein;
24 bila muanꞌama wawu wubedi wufua vayi wufulukidi; wubedi wuzimbala ayiwumonikini.” Buna batona nyengo mu khini.
denn dieser mein Sohn war tot, und ward wieder lebendig; er war verloren und ward gefunden. Und sie fiengen an fröhlich zu sein.
25 Mu thangu yina, muanꞌandi wu nkulutu wuba sala ku tsola. Bu kaba vutuka ayi bu kafikama ayi nzo wuwa miziki ayi makinu.
Sein älterer Sohn aber war auf dem Felde, und wie er kam und sich dem Hause näherte, hörte er Musik und Gesang,
26 Buna wutumisa kisadi kimosi ayi wunyuvula keni mambu mbi malembu vioki kuna.
und rief einen der Knechte und forschte, was das wäre.
27 Kisadi beni kimvutudila: “Keti khimbꞌaku niandi vutukidi. Dise diaku divondisidi muana ngombi wu mafuta bila wummueni wumvimba ayi wukambu kimbevo.”
Der aber sagte ihm: dein Bruder ist da, da hat dein Vater das Mastkalb schlachten lassen, weil er ihn wohlbehalten wieder bekommen hat.
28 Buna nkulutu wufuema ayi wumanga kota. Siandi wutotuka ayi wunleba.
Er aber ward zornig und wollte nicht hineingehen. Sein Vater aber kam heraus und redete ihm zu.
29 Vayi niandi wumvutudila: “Tala, mimvu miwombo ndimeni kusadila vayi kadi khumbu yimosi ndisia tinguna ko zithumunu ziaku, ayi kadi khumbu yimosi wusia kuphana ko muana khombo muingi ndimona khini va kimosi ayi bakundi bama.
Er aber antwortete dem Vater: siehe, so viele Jahre diene ich dir, und noch nie habe ich ein Gebot von dir versäumt, und mir hast du noch nie einen Bock gegeben, daß ich mit meinen Freunden fröhlich sei.
30 Vayi muanꞌaku, mutu wowo wumana sikisa kiuka kiaku va kimosi ayi bandumba zi leta bu kizidi, buna vondisidi muana ngombi wu mafuta mu diambu diandi.”
Da aber dieser dein Sohn gekommen ist, der dein Vermögen mit Dirnen verzehrt hat, da hast du ihm das Mastkalb geschlachtet.
31 Siandi wumvutudila: “A muanꞌama, ngeyo zithangu zioso widi yama va kimosi mu ayi bima biosobiobi phuidi ngeyo vuidi biawu.
Er aber sagte zu ihm: Kind, du bist allezeit bei mir, und alles das Meine ist dein.
32 Vayi mboti mu vangisa nyengo ayi mona khini bila khombꞌaku yayiwubedi wufua ayi wufulukidi, wubedi wuzimbala ayi monikini.”
Es galt aber fröhlich sein und sich freuen, weil dieser dein Bruder tot war und ist lebendig geworden, verloren war und ward gefunden.

< Luke 15 >