< До римлян 3 >

1 Отож, що́ має більшого юдей, або яка ко́ристь від обрі́зання?
Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig?
2 Багато, на всякий спосіб, а насамперед, що їм довірені були́ Слова́ Божі.
Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver.
3 Бо що ж, що не вірували деякі? Чи ж їхнє недовірство знищить вірність Божу?
Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet?
4 Зо́всім ні! Бож Бог правдивий, а кожна люди́на неправдива, як написано: „Щоб був Ти ви́правданий у словах Своїх, і переміг, коли будеш судитися“.
Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes.
5 А коли наша неправедність виставляє праведність Божу, то що скажемо? Чи ж Бог несправедгливий, коли гнів виявляє? Говорю́ по-лю́дському.
Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt.
6 Зо́всім ні! Бож як Бог судитиме світ?
Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena?
7 Бо коли Божа правда через мою неправду збі́льшилась на славу Йому, пощо судити ще й мене, як грішника?
Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?
8 І чи не так, як нас лають, і як деякі гово́рять, ніби ми кажемо: „Робімо зле, щоб вийшло добре?“Справедливий о́суд на таких!
Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt.
9 То що ж? Маємо перевагу? Анітро́хи! Бож ми перед тим довели́, що юдеї й ге́ллени — усі під гріхом,
Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd;
10 як написано: „Нема праведного ані о́дного;
Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en.
11 нема, хто розумів би; немає, хто Бога шукав би, —
Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud.
12 усі повідступа́ли, ра́зом стали непотрібні, нема доброчинця, нема ні одно́го!
Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en.
13 Гріб відкритий — їхнє горло, язиком своїм кажуть неправду, отрута зміїна на їхніх губа́х,
Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar.
14 уста́ їхні повні прокляття й гірко́ти!
Deras mun är full med bannor och bitterhet;
15 Швидкі їхні ноги, щоб кров проливати,
Deras fötter snare till att utgjuta blod;
16 руїна та злидні на їхніх дорогах,
Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;
17 а дороги миру вони не пізнали!
Och fridsens väg veta de icke.
18 Нема страху Божого перед очима їхніми“.
Guds räddhåge är icke för deras ögon.
19 А ми знаємо, що скільки гово́рить Зако́н, він говорить до тих, хто під Зако́ном, щоб замкнути всякі уста́, і щоб став увесь світ винний Богові.
Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda;
20 Бо жодне тіло ділами Зако́ну не ви́правдається перед Ним, — Зако́ном бо гріх пізнається.
Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena.
21 А тепер, без Зако́ну, праведність Божа з'вилась, про яку свідчать Зако́н і Пророки.
Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna;
22 А Божа праведність через віру в Ісуса Христа в усіх і на всіх, хто вірує, бо різниці немає,
Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad.
23 бо всі згрішили, і позбавлені Божої слави,
Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi;
24 але дарма́ виправдуються Його благода́ттю, через відку́плення, що в Ісусі Христі,
Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är;
25 що Його Бог дав у жертву прими́рення в крові Його через віру, щоб виявити Свою праведність через відпу́щення давніше вчинених гріхів,
Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod;
26 за довготерпі́ння Божого, щоб виявити Свою праведність за теперішнього ча́су, щоб бути Йому праведним, і виправдувати того, хто вірує в Ісуса.
Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro.
27 Тож де похвальба́? Виключена. Яким зако́ном? Законом діл? Ні, але зако́ном віри.
Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag.
28 Отож, ми визнаємо, що люди́на виправдується вірою, — без діл Зако́ну.
Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar.
29 Хіба ж Бог тільки для юдеїв, а не й для поган? Так, і для поган,
Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas;
30 бо є один тільки Бог, що ви́правдає обрізання з віри й необрізання через віру.
Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona.
31 Тож чи не нищимо ми Зако́на вірою? Зо́всім ні, — але зміцнюємо Зако́на.
Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.

< До римлян 3 >