< Псалми 88 >

1 Пісня. Псалом. Синів Кореєвих. Для дириґента хору. На „Махалат леаннот“. Пісня навча́льна Ге́мана езрахе́янина. Господи, Боже спасі́ння мого́, вдень я кли́чу й вночі Я перед Тобою:
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 хай молитва моя дійде перед обличчя Твоє, нахили Своє ухо до зо́йку мого,
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3 душа бо моя насити́лась нещастями, а життя моє збли́зилося до шео́лу! (Sheol h7585)
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Я до тих прирахований став, що в могилу відхо́дять, я став, немов муж той безсилий.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Я кинений серед померлих, немов оті тру́пи, що в гро́бі лежать, що про них Ти не згадуєш більш, і потя́ті вони від Твоєї руки.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Умісти́в Ти мене в глибоче́зну могилу, до пітьми́ в глибина́х.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 На мене лягла́ Твоя лють, і Ти всіма́ Своїми лама́ннями мучив мене. (Се́ла)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Віддалив Ти від мене знайо́мих моїх, учинив Ти мене за оги́ду для них, Я за́мкнений і не вихо́джу,
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 стемні́ло з біди моє око. Я кожного дня Тебе кличу, о Господи, простяга́ю до Тебе ру́ки свої!
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Чи Ти чудо вчиниш померлим? Чи тру́пи встануть і будуть хвали́ти Тебе? (Се́ла)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Хіба милість Твоя буде в гро́бі звіща́тись, а вірність Твоя в аввадо́ні?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Чи позна́ється в те́мряві чудо Твоє, а в краю́ забуття́ — справедливість Твоя?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Та я кличу до Тебе, о Господи, і вранці молитва моя Тебе випере́джує.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Для чо́го, о Господи, кидаєш душу мою, ховаєш від мене обличчя Своє?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Нужде́нний я та помираю відма́лку, перено́шу страхіття Твої, я осла́блений став.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Перейшли́ надо мною Твої пересе́рдя, страхіття Твої зруйнува́ли мене, —
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 вони оточа́ють мене, як вода, увесь день, вони ра́зом мене обляга́ють.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 друга й при́ятеля віддалив Ти від мене, знайо́мі мої — як та те́мрява!
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

< Псалми 88 >