Приповісті 12

1 Хто любить навча́ння, той любить пізна́ння, а хто до́кір нена́видить, той нерозумний.

Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

2 Добрий від Господа має вподо́бання, а люди́ну злих замірів осудить Господь.

Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

3 Не зміцни́ться люди́на безбожністю, корінь же праведних не захита́ється.

Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

4 Жінка чесно́тна — корона для чолові́ка свого́, а засоро́млююча — мов та гниль в його ко́стях.

En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

5 Думки пра́ведних — право, підступні заміри безбожних — омана.

De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

6 Безбожних слова — чатува́ння на кров, а уста невинних урятовують їх.

De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

7 Переверну́ти безбожних — і вже їх нема, а дім праведних буде стояти.

De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

8 Хвалять люди́ну за розум її, а кривосердий стає на пого́рду.

I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

9 Ліпше про́стий, але роботя́щий на себе, від того, хто поважним себе видає, та хліба позба́влений.

Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

10 Піклується праведний життям худоби своєї, а серце безбожних жорстоке.

Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

11 Хто оброблює землю свою, той хлібом наси́чується, хто ж за марни́цею го́ниться, той позба́влений розуму.

Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

12 Безбожний жадає ловити у сі́тку лихи́х, а в праведних корень прино́сить плоди́.

Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

13 Пастка злого — в гріху́ його уст, а праведний з у́тиску ви́йде.

Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

14 Люди́на насичується добром з плоду уст, і зро́блене рук чоловіка до нього впаде́.

Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

15 Дорога безу́мця пряма́ в його о́чах, а мудрий послухає ради.

Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

16 Нерозумного гнів пізнається відра́зу, розумний же мо́вчки ховає знева́гу.

Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

17 Хто правду говорить, той вия́влює праведність, а сві́док брехливий — оману.

Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

18 Дехто говорить, мов коле мече́м, язик же премудрих — то ліки.

Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

19 Уста правдиві стоя́тимуть вічно, а брехливий язик — лиш на хвилю.

Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

20 В серці тих, хто зло о́ре, — омана, а радість у тих, хто дора́джує мир.

De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

21 Жодна кривда не тра́питься праведному, а безбожні напо́вняться лихом.

Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

22 Уста брехливі — оги́да у Господа, а чи́нячі правду — Його уподо́ба.

En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

23 Прихо́вує мудра люди́на знання́, а серце безумних глупо́ту викликує.

En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

24 Роботя́ща рука панува́тиме, а лінива дани́ною стане.

De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

25 Ту́га на серці люди́ни чавить її, добре ж слово її весели́ть.

Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

26 Праведний ви́відає свою путь, а дорога безбожних зведе́ їх сами́х.

Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

27 Не буде леда́чий пекти свого по́лову, а люди́на трудя́ща набуде має́ток цінни́й.

Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

28 В путі пра́ведности є життя, і на стежці її нема смерти.

På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.