< Йов 13 >

1 Ось усе оце бачило око моє, чуло ухо моє, — та й усе заува́жило.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Як знаєте ви — знаю й я, я не нижчий від вас,
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 і я говори́тиму до Всемогутнього, і переко́нувати хочу Бога!
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Та неправду кує́те тут ви, лікарі́ непутя́щі ви всі!
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 О, коли б ви наспра́вді мовчали, то вам це за мудрість було́ б!
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Послухайте но переко́нань моїх: і ви́слухайте запере́чення уст моїх.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Чи будете ви говорити неправду про Бога, чи будете ви говорити ома́ну про Нього?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Чи будете ви уважати на Нього? Чи за Бога на прю постаєте?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Чи добре, що вас Він дослі́дить? Чи як з люди́ни сміються, так будете ви насміха́тися з Нього?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Насправді Він вас покарає, якщо бу́дете ви потура́ти таємно особі!
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Чи ж ве́лич Його не настра́шує вас, і не напада́є на вас Його страх?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Ваші нага́дування — це прислі́в'я із по́пелу, ваші ба́шти — це гли́няні башти!
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Мовчіть передо мною, — а я говори́тиму, і нехай щобудь при́йде на ме́не!
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Нащо де́ртиму я своє тіло зубами своїми, а душу свою покладу́ в свою ру́ку?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Ось Він мене вб'є, і я надії не матиму, — але перед обли́ччям Його про доро́ги свої спереча́тися буду!
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 І це мені буде спасі́нням, бо перед обличчя Його не піді́йде безбожний.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Направду послухайте сло́ва мого́, а моє це осві́дчення — в ваших ушах нехай бу́де.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Ось я суд споряди́в, — бо я справедливий, те знаю!
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Хто той, що буде зо мною прова́дити прю? Бо тепер я замовк би й помер би.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Тільки двох цих речей не роби Ти зо мною, тоді від обличчя Твого́ я не буду ховатись:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 віддали Свою руку від мене, а Твій страх хай мене не жаха́є!
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Тоді клич, а я відповіда́тиму, або я говори́тиму, Ти ж мені відповідь дай!
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Скільки в мене провин та гріхів? Покажи Ти мені мій пере́ступ та гріх мій!
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Чому Ти ховаєш обличчя Своє і вважаєш мене Собі во́рогом?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Чи Ти будеш страха́ти заві́яний вітром листо́к? Чи Ти соломи́ну суху будеш гнати?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Бо Ти пишеш на мене гірко́ти й провини мого молоде́чого віку даєш на спа́док мені,
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 і в кайда́ни зако́вуєш но́ги мої, і всі дороги мої стере́жеш, на́зирці ходиш за мною,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 і він розпадається, мов та трухля́вина, немов та одежа, що міль її з'їла!
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

< Йов 13 >