1 до коринтян 3

1 І я, браття, не міг говорити до вас, як до духовних, але як до тіле́сних, як до немовля́т у Христі.

Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.

2 Я вас годува́в молоком, а не твердо́ю ї́жею, бо ви не могли її їсти, та й тепер ще не можете,

Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,

3 бо ви ще тіле́сні. Бо коли за́здрість та суперечки між вами, то чи ж ви не тілесні, і хіба не по-лю́дському робите?

eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?

4 Бо коли хто каже: „Я ж Павлів“, а інший: „Я Аполло́сів“, то чи ж ви не тіле́сні?

När den ene säger: "Jag håller mig till Paulus" och den andre: "Jag håller mig till Apollos", ären I icke då lika hopen av människor?

5 Бо хто ж Аполло́с? Або хто то Павло? Вони тільки служи́телі, що ви ввірували через них, і то скільки кому́ дав Госпо́дь.

Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.

6 Я посадив, Аполло́с поливав, Бог же зрости́в,

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

7 тому́ ані той, хто са́дить, ані хто полива́є, є щось, але Бог, що ро́дить!

Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

8 І хто са́дить, і хто поливає — одне, і кожен оде́ржить свою нагоро́ду за працею сво́єю!

Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

9 Бо ми співробі́тники Божі, а ви — Боже поле, Божа буді́вля.

Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.

10 Я за благодаттю Божою, що да́на мені, як мудрий будівни́чий, основу поклав, а інший будує на ній; але нехай кожен пильнує, я́к він будує на ній!

Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.

11 Ніхто бо не може покла́сти іншої основи, окрім покла́деної, а вона — Ісус Христос.

Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

12 А коли хто на цій основі будує з золота, срібла, дорогоцінного камі́ння, із дерева, сіна, соломи,

men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

13 то буде ви́явлене ді́ло кожного, бо виявить день, тому що він огнем об'явля́ється, і огонь ді́ло кожного ви́пробує, яке воно є.

så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. "Den dagen" skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.

14 І коли чиє ді́ло, яке збудував хто, усто́їть, то той нагороду оде́ржить;

Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;

15 коли ж ді́ло згорить, той матиме шкоду, та сам він спасе́ться, але́ так, як через огонь.

men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

16 Чи не знаєте ви, що ви — Божий храм, і Дух Божий у вас пробува́є?

Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?

17 Як хто ні́вечить Божого храма, того зні́вечить Бог, бо храм Божий святий, а храм той — то ви!

Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

18 Хай не зво́дить ніхто сам себе́. Як кому з вас здається, що він мудрий в цім віці, нехай стане нерозумним, щоб бути премудрим. (aiōn g165)

Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis. (aiōn g165)

19 Цьогосві́тня бо мудрість — у Бога глупо́та, бо написано: „Він ловить премудрих у хи́трощах їхніх!“

Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: "Han fångar de visa i deras klokskap";

20 І зно́ву: „Знає Госпо́дь думки мудрих, що марно́тні вони!“

så ock: "Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga."

21 Тож нехай ніхто не хва́литься людьми́, бо все ваше:

Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;

22 чи Павло, чи Аполло́с, чи Ки́фа, чи світ, чи життя, чи смерть, чи тепе́рішнє, чи майбутнє — усе ваше,

det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.

23 ви ж Христові, а Христос — Божий!

Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.