Від Луки 22
1 Наближало ся ж сьвято опрісноків, зване пасха.
Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2 І шукали архиєреї та письменники, як би погубити Його; боялись бо народу.
Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3 Ввійшов же сатана в Юду, на прізвище Іскариоцького, що був з числа дванайцяти.
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4 І пійшовши говорив з архиєреями та воєводами, як Його зрадити їм.
Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5 І зраділи вони, й вмовились йому срібла дати.
Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6 І обіцяв ся, і шукав нагоди, щоб видати Його їм потай народу.
Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7 Прийшов же день опрісноків, як треба було колоти пасхове ягня.
Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8 І післав Петра та Йоана, глаголючи: Йдіть та приготовте нам пасху їсти.
Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."
9 Вони ж сказали Йому: Де хочеш, щоб приготовити?
De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"
10 Він же рече їм: Ось, як увійдете в город, зустріне вас чоловік, глек води несучи. Йдіть слїдом за ним у господу, куди ввійде.
Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11 І скажіть господареві дому: Каже тобі учитель: Де сьвітлиця, щоб дасху з учениками моїми їсти?
Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12 І той вам покаже гірницю велику застелену; там приготовте.
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."
13 Пійшовши ж знайшли, як сказав їм, і приготовили пасху.
Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14 І, як настала година, сїв Він, й дванадцять апостолів з Ним.
Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15 І рече до них: Бажаннєм забажав я сю пасху їсти з вами, перш нїж прийму муки:
Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 глаголю бо вам: Що більш не їсти му її, доки сповнить ся в царстві Божому.
ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
17 І, взявши чашу, й оддавши хвалу, рече: Прийміть се та поділить собі:
Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
18 глаголю бо вам: Що не пити му вже від плоду винограднього, доки царство Боже прийде.
ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
19 І, взявши хлїб, та оддавши хвалу, переломив, і дав їм, глаголючи: Се єсть тїло моє, що за вас даєть ся. Се чинїть на мій спомин.
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
20 Так само й чашу після вечері, глаголючи: Ся чаша новий завіт у крові моїй, що за вас пролита буде.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21 Та ось рука зрадника мого зо мною на столї.
Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22 Син то чоловічий іде, як постановлено наперед, тільки ж горе чоловікові тому, що зрадить Його!
Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"
23 І стали вони перепитуватись між собою, хто б з них був, що се мав зробити.
Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24 Постало і змаганнє між ними, хто з них здаєть ся бути більшим.
En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25 Він же рече їм: Царі в поган панують над ними, й ті що власть над ними мають, добродїяки звуть ся.
Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26 Ви ж не так: тільки ж найбільший між вами нехай буде як найменший, і хто старший - як слуга.
Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27 Хто бо більший: хто за столом, чи хто послугує? хиба не хто за столом? я ж між вами, як слуга.
Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28 Ви ж пробували зо мною в спокусах моїх.
Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 І я завітую вам, як завітував менї Отець мій, царство,
och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 щоб їли й пили за столом моїм у царстві моєму, і сидїли на престолах, судячи дванайцять родів Ізраїлевих.
så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31 Рече ж Господь: Симоне, Симоне, ось сатана жадав собі вас, щоб просівати, як пшеницю;
Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32 я ж молив ся за тебе, щоб не поменшала віра твоя, і ти колись, навернувшись, утверди братів твоїх.
men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
33 Він же каже Йому: Господи, з Тобою готов я і в темницю, і на смерть іти.
Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."
34 Він же рече: Глаголю тобі, Петре, не запів сьогодні півень, перш ніж тричі відречеш ся, що не знаєш мене.
Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."
35 І рече їм: Як посилав вас я без сакви, й торбини, й обувя, чи чого недоставало вам? Вони ж казали: Нїчого.
Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."
36 Рече тодї їм; А тепер хто має сакву, нехай бере так само й торбину: а хто не має, нехай продасть одежу, та купить меч.
Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 Глаголю бо вам, що ще й се написане мусить справдитись на менї: І з беззаконними полїчено його: бо все про мене сповняєть ся.
Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"
38 Вони ж сказали: Господи, ось мечів тут два. Він же рече їм: Доволі.
Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."
39 І вийшовши пійшов по звичаю нагору Оливну зійшли ж слїдом за Ним і ученики Його.
Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40 Прибувши ж на місце, рече їм: Молїть ся, щоб не ввійти в спокусу.
Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."
41 А сам відступив од них, так як кинути каменем, і, приклонивши коліна, молив ся,
Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42 глаголючи: Отче, коли хочеш, мимо неси чашу сю від мене: тільки ж не моя воля, а Твоя нехай буде.
och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."
43 Явив ся ж Йому ангел з неба, підкріпляючи Його.
Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44 І, бувши в смертній боротьбі, ще пильнїще молив ся; був же піт Його як каплї крови, каплючі на землю.
Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45 І, вставши від молитви, й прийшовши до учеників своїх, знайшов їх сплячих від смутку,
När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46 і рече їм: Чого спите? уставши моліть ся, щоб не ввійшли в спокусу.
Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."
47 Ще ж Він промовляв, ось народ і званий Юда, один з дванайцяти, йшов поперед них. і приступив до Ісуса, поцілувати Його.
Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Ісус же рече йому: Юдо, цілуваннєм Сина чоловічого зраджуєш?
Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
49 Бачивши ж ті, що коло Него, до чого доходить, казали Йому: Господи, чи вдарити нам мечем?
Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"
50 І вдарив один хтось із них слугу архиєрейського, та й відтяв йому ухо праве.
Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51 І озвавшись Ісус, рече: Оставте аж до сього. І, приторкнувшись до уха його, сцїлив його.
Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Рече ж Ісус до прийшовших на Него архиєреїв і воєвод, і церковних старших: Як на розбійника ви прийшли з мечами та киями?
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53 Як щодня був я з вами в церкві, не простягали рук на мене; та се ваша година й власть темряви.
Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."
54 Узявши ж Його, повели, й приведи Його в двір архиєрейський. Петр же йшов слідом оддалеки.
Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55 Як же запалили огонь серед двора та посїдали вкупі, сїв і Петр серед них.
Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56 Побачивши ж Його одна служниця, як сидів коло сьвітла, й, придивляючись на него, сказала: І сей з Ним був.
Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.
57 Він же одрік ся Його, кажучи: Жінко, не знаю Його.
Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."
58 А згодя другий, побачивши його, сказав: І ти з них єси. Петр же каже: Чоловіче, нї.
Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."
59 І мало що не через одну годину, инший хтось ствердив, кажучи: Справді і сей з Ним був, бо й Галилеець він.
Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."
60 Каже Петр: Чоловіче, не знаю, що кажеш. І зараз, як ще говорив він, запіяв півень.
Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61 І обернувшись Господь, поглянув на Петра. І згадав Петр слово Господнє, як глаголав йому: Що перш ніж півень запіє, відречеш ся мене тричі.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."
62 І вийшовши геть Петр, заплакав гірко.
Och han gick ut och grät bitterligen.
63 А чоловіки, що держали Ісуса насьміхались із Него, бючи.
Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64 І, закривши Його, били в лице Його, та й питали Його, кажучи: Проречи, хто вдарив Тебе.
De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"
65 І иншого багато, хуливши, казали на Него.
Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66 А як настав день, зібралась старшина людська, та архиєреї і письменники, та й повели Його в раду свою І кажучи:
Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67 Чи Ти єси Христос? скажи нам. Рече ж їм: Коли вам скажу, не пій-мете віри;
och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68 коли ж і спитаю вас, не відповісте мені й не відпустите.
Och om jag frågar, så svaren I icke.
69 Від нинї сидїти ме Син чоловічий по правицї сиди Божої.
Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."
70 І сказали всі: То се Ти Син Божий? Він же до них рече: Ви кажете, що се я.
Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."
71 Вони ж сказали: На що нам ще сьвідчення? Самі бо чули з уст Його.
Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."
