< Від Луки 21 >

1 Поглянувши ж добачив, як кидали дари свої в скарбону заможні.
Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.
2 Побачив же й одну вдовицю вбогу, що кидала туди дві лепти.
Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.
3 І рече: Правдиво глаголю вам, що вдовиця вбога ся більш усїх укинула:
Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;
4 всі бо ті з достатку свого кидали у дари Божі, ся ж з недостатку свого увесь прожиток свій, що мала, вкинула.
Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.
5 І як деякі говорили про церкву, що каміннєм красним та посьвятами украшена, рече:
Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:
6 Із сього, що бачите, прийдуть днї, в котрі не зоставить ся камінь на камені, щоб не зруйновано.
De dagar varda kommande, att utaf allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.
7 Питали ж Його, кажучи: Учителю, коли ж се буде? й що за ознака коли се мав стати ся?
Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?
8 Він же рече: Гледїть, щоб не була введені; многі бо прийдуть в імя моє, кажучи: Що се я. А час приближив ся; не йдіть же за вами.
Sade han: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.
9 Яв же почуєте про войни та ворохобнї, не полохайтесь; мусить бо перш се статись; тільки ж не зараз конець.
Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.
10 Тодї рече їм: Устане нарід на нарід і царство на царство,
Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.
11 і трус великий по місцях, і голоднеча, й помір буде, й страхи, й о-внаки з неба великі будуть.
Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.
12 Та перш того всього наложать на вас руки свої і гонити муть, видаючи в школи й темницї, і водячи перед царі та ігемони задля імя мого.
Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.
13 І станеть ж воно вам на сьвідкуваннє.
Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.
14 Постановіть же в серцях, ваших наперед, не готовитись відказувати:
Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;
15 я бо дам вам уста й премудрість, котрій не здолїють противитись, анї встояти усї противники ваші.
Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.
16 Будете ж видавані й від родителїв, і братів, і родини, й приятелїв; і вбивати муть деяких з вас.
I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder.
17 І будете ненавиджені від усіх задля імя мого.
Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull;
18 Та й волосина з голови вашої не загине.
Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås.
19 У терпінню вашому осягнїть душі ваші.
I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.
20 Як же побачите, що обгорнуто таборами Єрусалим, тоді знайте, що наближило ся спустїннє його.
När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen.
21 Тодї, хто в Юдеї, нехай біжять у гори; а хто в середині в йому, нехай виходять; а ті, що по селах, нехай не ввіходять у него.
De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin;
22 Бо се днї мести, щоб справдилось усе написане.
Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är.
23 Горе ж важким і годуючим у ті днї! буде бо біда велика на землі, і гнів на народі сьому.
Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk.
24 І поляжуть від гострого меча, й позаймані будуть у полонь до всіх поган; і топтати муть Єрусалим погане, доки сповнять ся часи поган.
Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder.
25 І будуть ознаки на сонцї, й місяці, й зорях, а на землї переполох народів у ваколотї; як зареве море та филї.
Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra;
26 І омертвіють люде від страху та дожидання того, що прийде на все-денну: сили бо небесні захитають ся.
Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva.
27 І тодї побачять Сина чоловічого йдучого на хмарі з силою і славою великою.
Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet.
28 Як же почне се діятись, випростуйтесь і підіймайте голови ваші; бо наближилось викупленнє ваше.
Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning.
29 І сказав приповість їм: Бачте смоківницю і всякі дерева:
Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä.
30 Як розпукутоть ся вже, бачивши самі розумієте, що вже близько лїто.
När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när.
31 Так і ви, коли побачите, як се станеть ся, знайте, що близько царство Боже.
Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när.
32 Істино глаголи вам: Ще не перейде рід сей, доки все станеть ся.
Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är.
33 Небо й земля перейде, слова ж мої не перейдуть.
Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.
34 Остерегайте ся ж, щоб часом не обтягчились ваші серця прожорством та пянством, та журбою життя сього, й щоб несподівано на вас не настиг день той.
Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvernes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå.
35 Бо, як сітка, впаде на всіх, що живуть на лицї всієї землі.
Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene.
36 Пильнуйте, по всяк час молячись, щоб удостоїли ся втекти від того всього, що має статись, і станути перед Сином чоловічим.
Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son.
37 Навчав же днями в церкві, ночами ж виходячи, пробував на горі, званій Оливною.
Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget.
38 Усї ж люде сходились рано до Него в церкву слухати Його.
Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.

< Від Луки 21 >