Eyüp 19
1 Eyüp şöyle yanıtladı:
Job svarade, och sade:
2 “Ne zamana dek beni üzecek, Sözlerinizle ezeceksiniz?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 On kez oldu beni aşağılıyor, Hiç utanmadan saldırıyorsunuz.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Yanlış yola sapmışsam, Bu benim suçum.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Kendinizi gerçekten benden üstün görüyor, Utancımı bana karşı kullanıyorsanız,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 Bilin ki, Tanrı bana haksızlık yaptı, Beni ağıyla kuşattı.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 “İşte, ‘Zorbalık bu!’ diye haykırıyorum, ama yanıt yok, Yardım için bağırıyorum, ama adalet yok.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Yoluma set çekti, geçemiyorum, Yollarımı karanlığa boğdu.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Üzerimden onurumu soydu, Başımdaki tacı kaldırdı.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Her yandan yıktı beni, tükendim, Umudumu bir ağaç gibi kökünden söktü.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Öfkesi bana karşı alev alev yanıyor, Beni hasım sayıyor.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Orduları üstüme üstüme geliyor, Bana karşı rampalar yapıyor, Çadırımın çevresinde ordugah kuruyorlar.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 “Kardeşlerimi benden uzaklaştırdı, Tanıdıklarım bana büsbütün yabancılaştı.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Akrabalarım uğramaz oldu, Yakın dostlarım beni unuttu.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Evimdeki konuklarla hizmetçiler Beni yabancı sayıyor, Garip oldum gözlerinde.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Kölemi çağırıyorum, yanıtlamıyor, Dil döksem bile.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Soluğum karımı tiksindiriyor, Kardeşlerim benden iğreniyor.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Çocuklar bile beni küçümsüyor, Ayağa kalksam benimle eğleniyorlar.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Bütün yakın dostlarım benden iğreniyor, Sevdiklerim yüz çeviriyor.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Bir deri bir kemiğe döndüm, Ölümün eşiğine geldim.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 “Ey dostlarım, acıyın bana, siz acıyın, Çünkü Tanrı'nın eli vurdu bana.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Neden Tanrı gibi siz de beni kovalıyor, Etime doymuyorsunuz?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 “Keşke şimdi sözlerim yazılsa, Kitaba geçseydi,
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 Demir kalemle, kurşunla Sonsuza dek kalsın diye kayaya kazılsaydı!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Oysa ben kurtarıcımın yaşadığını, Sonunda yeryüzüne geleceğini biliyorum.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Derim yok olduktan sonra, Yeni bedenimle Tanrı'yı göreceğim.
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 O'nu kendim göreceğim, Kendi gözlerimle, başkası değil. Yüreğim bayılıyor bağrımda!
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 Eğer, ‘Sıkıntının kökü onda olduğu için Onu kovalım’ diyorsanız,
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 Kılıçtan korkmalısınız, Çünkü kılıç cezası öfkeli olur, O zaman adaletin var olduğunu göreceksiniz.”
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
