Luke 21
1 Pea vakai atu ʻe ia, ʻo ne mamata ki he lī ʻe he kakai koloaʻia ʻenau meʻa foaki ki he tukuʻanga koloa.
Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.
2 Pea mamata foki ʻe ia ki he fefine masiva, kuo mate hono husepāniti, ʻoku ne lī ki ai ʻae kihiʻi paʻanga ʻe ua.
Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.
3 Pea pehē ʻe ia, “Ko e moʻoni ʻoku ou tala kiate kimoutolu, ko e fefine ni kuo mate hono husepāniti mo paea, kuo ne lī ki ai ʻo lahi hake ʻiate kinautolu kotoa pē:
Då sade han: "Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.
4 He kuo lī ʻekinautolu ni kotoa pē ki ai ʻae ngaahi meʻa foaki ki he ʻOtua, mei heʻenau koloa lahi: ka kuo lī ʻe ia ki ai, mei heʻene masiva, ʻa ʻene moʻui kotoa pē.”
Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo."
5 Pea ʻi he lea ʻae niʻihi ki he falelotu lahi, ki hono teungaʻaki ʻae ngaahi maka lelei mo e ngaahi meʻa foaki, ne pehē ʻe ia,
Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:
6 “Ko e ngaahi meʻa ʻoku mou mamata ki ai ni, ʻe hoko ʻae ngaahi ʻaho ʻe ʻikai mahili ai ha maka ki ha maka, ka ʻe laku kotoa pē ki lalo.”
"Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet."
7 Pea naʻa nau fehuʻi kiate ia, ʻo pehē, “ʻEiki, ʻe hoko afe ʻae ngaahi meʻa ni? Pea ko e hā ʻae fakaʻilonga ʻoka hoko ʻae ngaahi meʻa ni?”
Då frågade de honom och sade: "Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?"
8 Pea pehē ʻe ia, “Vakai, telia naʻa kākaaʻi ʻakimoutolu: koeʻuhi ʻe haʻu ʻae tokolahi ʻi hoku hingoa ʻonau pehē, ‘Ko au ia;’ pea ‘ʻOku ofi mai ʻae ʻaho:’ ko ia ʻoua naʻa mou muimui kiate kinautolu.
Han svarade: "Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.
9 Ka ʻoka mou ka fanongo ki he ngaahi tau mo e ngaahi maveuveu, ʻoua naʻa mou ilifia: koeʻuhi ʻe tomuʻa hoko ʻae ngaahi meʻa ni; ka ʻe ʻikai vave ʻae ngataʻanga.”
Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne."
10 Pea toki pehē ʻe ia kiate kinautolu, “ʻE tuʻu hake ʻae kakai ki he kakai, mo e puleʻanga ki he puleʻanga;
Därefter sade han till dem: "Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;
11 Pea ʻe hoko ʻae ngaahi mofuike lahi ʻi he potu kehekehe, mo e honge, mo e ngaahi mahaki lahi; pea ʻe hā mai mei he langi ʻae ngaahi meʻa fakailifia mo e ngaahi fakaʻilonga lahi.
och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.
12 Kae teʻeki ai ke hoko eni, te nau pukea ʻakimoutolu, mo fakatangaʻi, mo tukuange [ʻakimoutolu ]ki he ngaahi falelotu, mo e ngaahi fale fakapōpula, ʻonau ʻomi ʻakimoutolu ki he ʻao ʻoe ngaahi tuʻi mo e pule, koeʻuhi ko hoku hingoa.
Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.
13 Pea ʻe hoko ia ko e fakamoʻoni kiate kimoutolu.
Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.
14 Ko ia ke fakapapau homou loto, ke ʻoua naʻa tomuʻa fakakaukau ʻaia te mou tali ʻaki:
Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.
15 He te u foaki kiate kimoutolu ʻae ngutu mo e poto, ʻe ʻikai faʻa tali pe taʻofia ʻe homou ngaahi fili kotoa pē.
Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.
16 Ka ʻe lavakiʻi ʻakimoutolu ʻe he mātuʻa, mo e tokoua, mo e kāinga, mo e kaumeʻa; pea te nau tāmateʻi homou niʻihi.
I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.
17 Pea ʻe fehiʻanekina ʻakimoutolu ʻi he kakai kotoa pē koeʻuhi ko hoku hingoa.
Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.
18 Ka ʻe ʻikai mole ha tuʻoni louʻulu ʻi homou ʻulu.
Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.
19 Mou maʻu ʻi hoʻomou faʻa kātaki ʻa homou laumālie.
Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.
20 “Pea ʻoka mou ka mamata ki he kāpui ʻo Selūsalema ʻaki ʻae ngaahi matatau, mou toki ʻilo kuo ofi hono fakaʻauha.
Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.
21 Pea tuku ke toki feholaki ai ki he ngaahi moʻunga ʻakinautolu ʻoku ʻi Siutea; pea ko kinautolu ʻoku ʻi kolo ke nau ʻalu atu; pea ʻoua naʻa hū ki ai ʻakinautolu ʻoku nofo ʻi he tukuʻuta.
Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.
22 He ko e ‘ngaahi ʻaho eni ʻoe totongi,’ koeʻuhi ke fakamoʻoni ʻae meʻa kotoa pē kuo tohi.
Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.
23 Ka ʻe malaʻia ʻakinautolu ʻe feitama, mo kinautolu ʻe toutama, ʻi he ngaahi ʻaho ko ia! Koeʻuhi ʻe ai ʻae mamahi lahi ki he fonua, mo e houhau ki he kakai ni.
Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.
24 Pea ʻe tō ʻakinautolu ʻi he mata ʻoe heletā, pea ʻe taki pōpula ki he puleʻanga kotoa pē: pea ʻe malaki hifo ʻa Selūsalema ʻe he kakai Senitaile, kaeʻoua ke kakato ʻae kuonga ʻoe kakai Senitaile.
Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.
25 “Pea ʻe ai ʻae ngaahi fakaʻilonga ʻi he laʻā, mo e māhina, mo e ngaahi fetuʻu; pea ʻe ʻi he māmani ʻae mamahi ʻoe ngaahi kakai, mo e puputuʻu, koeʻuhi ko e ʻuʻulu ʻae tahi mo e ngaahi peau:
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,
26 Ka ʻe mole ʻae loto ʻoe kakai ʻi he manavahē, mo tuʻotuʻatamaki ki he ngaahi meʻa ʻe hoko ki māmani: koeʻuhi ʻe ngalulululu ʻae ngaahi mālohi ʻoe langi.
då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.
27 Pea te nau toki mamata ki he Foha ʻoe tangata ʻoku haʻu ʻi he ngaahi ʻao, mo e mālohi mo e nāunau lahi.
Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.
28 Pea ʻi he kamata hoko mai ʻae ngaahi meʻa ni, mou sio hake, pea hanga hake homou ʻulu; he ʻoku ofi mai homou huhuʻi.”
Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning."
29 Pea naʻe lea ʻaki ʻe ia ʻae fakatātā kiate kinautolu; “Vakai ki he ʻakau ko e fiki, pea mo e ngaahi ʻakau kotoa pē;
Och han framställde för dem en liknelse: "Sen på fikonträdet och på alla andra träd.
30 ʻOka tupu hono muka, ʻoku mou mamata, pea mou ʻilo ai ʻoku ofi mai ʻae faʻahitaʻu mafana.
När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.
31 Pea ʻe pehē foki ʻakimoutolu, ʻoka mou ka mamata ki he hoko ʻoe ngaahi meʻa ni, mou ʻilo ʻoku ofi mai ʻae puleʻanga ʻoe ʻOtua.
Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.
32 “Ko e moʻoni ʻoku ou tala kiate kimoutolu, ʻE ʻikai mole ʻae toʻutangata ni, kaeʻoua ke fakamoʻoni kotoa pē.
Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.
33 ʻE mole ʻae langi mo māmani; ka ʻe ʻikai mole ʻa ʻeku ngaahi lea.
Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
34 “Kae vakai kiate kimoutolu, telia naʻa ʻiloange kuo taʻomia homou loto ʻi he kai fekinaki, mo e kona, mo e tokanga ki he moʻui ni, pea hoko fakafokifā ai ʻae ʻaho ko ia kiate kimoutolu.
Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;
35 Koeʻuhi ʻe hoko ia ʻo hangē ko e hele kiate kinautolu kotoa pē ʻoku nau nofo ʻi he funga ʻo māmani fulipē.
ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.
36 Ko ia mou leʻo, pea lotu maʻuaipē, koeʻuhi ke mou ʻaonga ke hao mei he ngaahi meʻa ni kotoa pē ʻe hoko, pea ke tutuʻu ʻi he ʻao ʻoe Foha ʻoe tangata.”
Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen."
37 Pea naʻe ako ia ʻi he ʻaho ʻi he falelotu lahi; pea ʻi he pō, naʻa ne ʻalu kituaʻā ʻo nofo ʻi he moʻunga ʻoku ui ko ʻOlive.
Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.
38 Pea naʻe haʻu hengihengi ʻae kakai kotoa pē kiate ia ʻi he falelotu lahi, ke nau fanongo kiate ia.
Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.
