Luk 8
1 Ayungjvma gv kochinglo Jisu banggu vdwlo okv nampum vdwlo vngkarto, Pwknvyarnv gv Karv lvgabv Gamlv nga japgo jito. Lvbwlaksu vring gola anyi vka ninyia lvkobv vngto,
Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;
2 vkv aingbv nyimv vdw—vka yvv bunua alvmanv dow okv lvvma vdwloka mvpu kunam vdwv: Meri (Yvvnyi Magdalene vla minpvdw), yvv gvlokv uyuvram kanw go charlin pvkudw;
Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;
3 Joana, Yvvgv nyilu ngv Chuja yvvdw Herod gv naamlo nyigam bv rinv; okv Susanna, okv achialv nyimv vdwvka yvv bunu atugv pwnampaanam lokv Jisunyi okv ninyigv lvbwlaksu vdwa ridur kunv.
Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.
4 Nyi vdwv Jisu gvlo aadung nyato banggu akonvgv kochinglo akonv; okv vdwlo kairungnv nyitwng gubv vngdum tokudw, Jisu mintoku minchisinam sum:
Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:
5 “Alu golo nyi ako rongolo radv chitv bv vnglinto. Ninyigv vbv rongolo amw chirilo, kvgonv lamtv korpv kolo holula hopvto, okv pvta vdwv um pala dvtoku.
En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.
6 Mego-kvgonv lvngtak aolo hopvto, okv vdwlo amw hv boksu tokudw, bunu sintoku ogulvgavbolo kvdw v dwsidwla kaamato.
Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.
7 Amw megonv yamdwng yamchum tvv pvdwng lo holwkto, hv singnv vdwa lvkobv svngto okv bunua yuptoku.
Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.
8 Okv amw megonv alvnv kvdwlo holwkto; agar v svngtoku okv dabak baklin toku, akin-akinlo lwnggobv dachar charlin toku.” Okv Jisu minyabv mintoku, “Vbvrikunamv, tvvtoka nonuno nyarung gvdubolo!”
Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.
9 Minchisinam si ogu v vla Jisunyi ninyigv lvbwlaksu vdwv tvvkato,
Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.
10 okv nw mirwkto, “Pwknvyarnv gv Karv gv arwng gaam vdwa nonua chimu pvkunv, vbvritola kvvbi vdwa minchisinam vdwlo aadunv, vkvlvgalo bunu kaadu vbvritola kaapama, okv tvvdu vbvritola tvvchinma.
Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.
11 “Si ogu hv minchisinam gv lvga ngv: Amw ali vdw hv Pwknvyarnv gv gamchar hv.
Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;
12 Amw lamtvlo hopvnv bunu tvvpvdw; vbvritola Uyudvbv hv aala okv doin a bunugv haapok lokv-nga naaro toku ogulvgavbolo bunua mvngjwng okv ringnam lo doomu madubv vla.
Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.
13 Amw hv lvngtak aolo hopvnv yvvbunudw doin ha tvda namgola okv um mvngpula torwk sito. Vbvritola hv bunu gvlo alvbv rungrwng lo harlwk manam lvgabv; bunu miang go mvngjwng mvngto vbvritola vdwlo gwngkarika ngv aakunamv, bunu kayu toku.
Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.
14 Amw hv yamdwng yamchum tvv vdwlo holwknv hum mindo yvv bunu tvvpvkudw; vbvritola nyitv nyigam okv himpukain bv mvngla mvngdwk hv dooyum laku okv bunua yuptoku, okv bunugv asi hv vdwloka ngimareku.
Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.
15 Amw hv alvnv kvdw lo holwknv hum mindo yvv bunu doin a tvgvrila okv um alvbv haapok lo vvpv gvrila mvnggapla rinv, okv bunu asi svvma dvdvlobv rwkrwk mvbwngto.
Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.
16 “Yvvka mvdurupum a runu gvrila okv bati takmamla vmalo gadw kyampwk lo vvpvnv kaama. Ho mabvdv, nw hum tunggingnvnv aolo vvpv yadunv, vkvlvgavbolo nyi vdwv bunu arwng aarilo loung nga kaapa yadubv.
Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.
17 “Ogugo vvsila vvsum pvpvdw agumlo naakok linreku, okv ogugo takmam pvkudw kaapa reku okv lounglo naalin reku.
Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.
18 “Himasuto laka, vbvrinamv, nonu oguaingbv tvvdudw; ogulvgavbolo yvvdw ogugo doodudw jitam yayare, vbvritola yvvdw arochoko dunv ninyigv achukgo doonv ngaaka dvrit reku.”
Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.
19 Jisu gv anv okv boru vdwv ninyi gvlo aato, vbvritola nyi twngtv kunam lvgabv ninyia vngming gvla nyumato.
Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.
20 Nyi gunv Jisunyi minto, “No gv anv okv boru vdwv agum vka dakdungdu okv nam kaanwng pvkv vla.”
Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.
21 Jisu minto bunu mvnwngnga, “Yvvbunudw Pwknvyarnv gv gaam a tvvgap gvrila ridunv v ngoogv anv ngv okv boruv.”
Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.
22 Alu logo lo Jisu svpw golo dooto ninyigv lvbwlaksu vdwa lvkobv okv bunua minto, “Klai svparsvlv takdv gonvbv vngrap laju.” Vkvlvgabv bunu vnglinla vngrap toku.
Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.
23 Bunu vdwv dula vngrilo Jisu yuplwk toku. Lamdadubv kairungnv dooridoogum go rilula svparsvlv nga rigingto, okv svpw lo isi hv yarlwk raptoku, vkvlvgabv bunu mvnwngngv achialvbv busu kaapala dootoku.
Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.
24 Lvbwlaksu vdwv Jisu gvlo vngtoku okv ninyia mvu toku, vbv miyingto, “Tamsarnv, Tamsarnv! ngonu sida jikunvkv!” Jisu gudung toku okv dooria gaamgo gamkito okv isi sekiok hwknv haka; bunu ringin toku, okv hoka kairungbv sarsopoyo toku.
Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.
25 Vbvrikunamv lvbwlaksu vdwa nw mintoku, “Ogulo nonugv mvngjwng ngv?” Vbvritola bunu lamrwpato okv busuto, okv akonv ako nvnga mimisito “Yvv bvri so nyi si? Nw doori okv sekiok a gamki namv, okv bunu ninyi tvjidu!”
Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.
26 Jisu okv ninyigv lvbwlaksu vdwv Gerasa mooku lo dulwk toku hoka hv Galili svparsvlv takdv gonv ngv.
Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.
27 Jisu gv isi segumlo korpv rilo, ninyi nyi ako kaarwk sito hv banggu lokv ngv okv nw gvlo uyuvram vdwv dooto. Mvngchi kuma nvgo so nyi si vji koomabv relin nvgo okv naam lo dooma nvgo, okv ninyigv singnam ha nyibung bungpam gv lvngpwk lo relwk nvgo.
Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.
28 Vdwlo nw Jisunyi kaapa tokudw nw achialvbv gokla kapto, atubongv ninyigv lvpa lvkwnglo gipvto, okv segokto, “Jisu, Kaiyachoknv Pwknvyarnv gv Kuunyilo! No ngoogvlo ogugo mvngdunv? Ngo nam koodwkkrwk la koodunv nga mvrit mabvka!”
Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.
29 Nw vbv minto ogulvgavbolo Jisu uyuvram dow ha ninyigv lokv linro toku vla gamkinam lvgalo. Ninyia achialvgo naatung pvla vvkwto, okv ninyia tumla vka lakuka ninyigv lvpa okv laak ha rwngja lokv leela, nw rwngja nga dokpwkto okv uyuvram hv ninyi mvdok laila chukrimooku bv limuto.
Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.
30 Jisu ninyia tvvkato, “No gv aminv ogu hv?” “Ngo gv aminv ‘Mob’” nw mirwkto ogulvgavbolo uyuvram achialvgo nw gvlo aatoku.
Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.
31 Uyuvram hv Jisunyi koodwkkrwkla kooto bunua dotarkamanv ungrong bolo charlu mabvkv vla. (Abyssos g12)
Och de bådo honom, att han icke skulle bjuda dem fara uti afgrunden. (Abyssos g12)
32 Ho hoka nvchilo vrik riktwng go reto, moodw lo dvkar nyala. Vkvlvgabv uyuvram vdwv Jisunyi koodwkkrwk la kooto bunua riktwng arwnglo vngmulabv vla, okv nw bunua vngmuto.
Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.
33 Bunu nyi golokv lintoku okv riktwnglo aatoku. Riktwng mvnwngngv chapchar minsula tarakbv riolula svparsvlv lo riolwk nyala sitoku.
Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.
34 Riktwng nga kaayanv vdwv ogugo ripvdw um kaatoku, vkvlvgabv bunu joktoku okv yunying nga banggu okv rongo vdwlo dupwng motoku.
Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.
35 Nyi vdwv vnglintoku ogugo ripvdw um kaadubv vla, okv vdwlo bunu Jisu gvlo aatokudw bunu uyuvram linrokunam nyi anga kaapa toku Jisu gv lvpalo doodu kubv vji koto kula okv mvngnamsaknam hv alv tokula; okv bunu mvnwngngv busu nyatoku.
Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.
36 Yvv bunu um kaatokudw nyi vdwa minpa toku nyi angv oguaingbv poyapvku nvdw.
Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.
37 Vbvrikunamv ho mooku lokv nyi mvnwngngv Jisunyi mintoku vngro tokuka vla, ogu lvgavbolo bunu achialvbv busu nyatoku. Vkvlvgabv Jisu svpwlo dootoku okv vngyu toku.
Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.
38 Uyuvram linrokunam nyi angv Jisunyi kodwkkrwkla kooto, “Ngam noogv vngkulo lvkobv vngmulabv.” Vbvritola Jisu ninyia vbv mintola vngmuyato,
Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:
39 “Naam bv vngkur nyikuka okv minpa laka Pwknvyarnv noogv lvgabv ogugo rijipvdw.” Nyi angv Jisu ninyigv lvgabv ogugo rijipvdw, banggu lo vnggola minkar toku.
Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.
40 Vdwlo Jisu svparsvlv takdv gonvlo rapkur lintokudw, nyi vdwv ninyia alvbv kaarwk toku, ogulvgavbolo bunu ninyia kaaya nyatoku.
Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.
41 Vbvrikunamv nyi ako aminv Jairas vnamgo aachito; nw Jius kumkunaam gv rigvnv akobv rito. Nw atubongv Jisu gv lvpa lvkwnglo gipvto okv kodwkkrwkla Jisunyi kooto ninyigv naam lo vngji labv vla,
Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;
42 Ogulvgavbolo ninyigv kuunyijar akin v, yvvdw anying nyingring gola nyingnyi mwngnv, sitv tvku. Jisu gv vngrilo nyipam hv apum bv ninyigvlo pamlwk nyato vngku mvnwng lokv.
Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.
43 Bunu nyipam lokv anvnyimv nvgo yvvdw oyi sarla lvvma la nyingring gola nyingnyi kunvgo; nw gv paanam mvnwngnga daktor vdwlo mva toku, vbvritola yvvka ninyia mvpu nyumato.
Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;
44 Nw nyipamlo aalwk dabuv Jisu gv kochinglo aalwkla okv Jisu gv vji jvlap a mvsit toku, okv vjakgobv ninyigv oyi sarnam hv sarngin toku.
Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.
45 Jisu tvvkato, “Yvvla nga mvsit nvngv?” Mvnwngngv um miasuto, okv Pitar minto, “Tamsarnv, Nyi mvnwngngv nam dooyumdo okv no gvlo nyipam bv nam pamyumdu.”
Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?
46 Vbvritola Jisu minto, “Nyi gunv nga mvsit gvibv, ngo um chinto vdwlo jwkrw go ngo gvlokv lintokudw.”
Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
47 Nyimv nvngv kaatoku ninyia kaapa gvi kubv vla, vkvlvgabv nw jinjinrumrum la aatoku okv nw atuhv Jisu gv lvpa lvkwnglo gipv toku. Hoka nw nyi mvnwng gv kaagialo, nw Jisunyi minpa toku ogulvgabv nw ninyigv vji a mvsit pvnvdw okv oguaingbv nw vjakgobv poyapvku nvdw.
Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
48 Jisu nyimv nvnga mintoku, “Ngoogv kuunyijar a, noogv mvngjwng ngv nam alv mopvku. Alvbv vngto kulaka.”
Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
49 Jisu gv vbv mindung rilo, gindungpingko ako aatoku nyigam gv naam lokv. “Noogv kuunyijar hv siro yikubv,” nw Jairasnyi minto; “Tamsarbonyi vkvnvgo mindwkminku mabvk.”
Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
50 Vbvritola Jisu um tvvpato okv Jairasnyi minto, “Busu mabvka; mvngjwng mvngtoka, okv nw alv reku.”
Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
51 Vdwlo nw naam lo aachi tokudw, nw yvvnyika ninyia lvkobv arwng lo aamu mato, Pitar, Jon okv Jems mvngchik okv vmi gv anv okv abua.
Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
52 Hoka nyi mvnwngngv vmi gv lvgabv kapdungto okv mvngdwk dwkdung nyato. Jisu minto, “Kapma bvka; vmiv siima kv—nyi yupmwng dunv!”
Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
53 Nyi mvnwngngv ninyi nyarji nyato, ogulvgavbolo bunu chintoku nyijar angv siro pvku vla.
Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
54 Vbvritola Jisu ninyigv laak a gakbwng toku okv goklinto, “Ngoogv anga, gudungto!”
Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
55 Nw gv turnam hv aakur toku, okv nw vjakgobv dakrap toku, okv Jisu bunua minto ninyia dvnam go jila dvmuto.
Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
56 Nyijar gv anvabu hv lamrwpatoku, vbvritola Jisu bunua minggapto yvvnyika minpa mabvka ogugo ripvkudw.
Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.
