Sakaria 5

1 När jag sedan åter lyfte upp mina ögon, fick jag se en bokrulle flyga fram.

Angqoi moe, ka khet let naah, kazawk ca tangoeng to ka hnuk.

2 Och han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram; den är tjugu alnar lång och tio alnar bred."

Anih mah kai khaeah, Timaw na hnuk? tiah ang naa. Kai mah, dong pumphaeto kasawk, dong hato kakawk, kazawk ca tangoeng maeto ka hnuk, tiah ka naa.

3 Då sade han till mig: "Detta är Förbannelsen, som går ut över hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjäl varda bortrensad härifrån, och i kraft av den skall var och en som svär varda bortrensad härifrån.

To naah anih mah kai khaeah, Hae loe long pum ah kacaeh tangoenghaih ah oh: hae bang ih ca tangoeng nuiah tarik ih baktih toengah, paqu kaminawk loe amro o boih tih; ho bang ih ca tangoeng nuiah tarik ih baktih toengah, amsawnlok thui kaminawk loe amro o boih tih.

4 Jag har låtit den gå ut, säger HERREN Sebaot, för att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svär falskt vid mitt namn; och den skall stanna där i huset och fräta upp det med både trävirke och stenar."

Misatuh kaminawk ih Angraeng mah hae tiah thuih, Kai mah to ca to ka sin han, kamqu ih imthung ah to ca to akun ueloe, ka hmin hoi amsoem ai ah lokkamhaih sah kami imthung ah doeh akun tih: anih ih imthung ah om ueloe, thing hoi thlungnawk to amrosak boih tih, tiah a naa.

5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft upp dina ögon och se vad det är som där kommer fram.

Kai hoi lokpae van kami loe hmabang ah caeh moe, kai khaeah, Doeng tahang ah, hmabang kacaeh hmuen loe timaw, tito khen noek ah, tiah ang naa.

6 Och jag frågade: "Vad är det?" Han svarade: "Det är en sädesskäppa som kommer fram." Ytterligare sade han: "Så är det beställt med dem i hela landet."

Kai mah, Hae loe tih aa? tiah ka naa. Anih mah, hae loe hmabang kacaeh benthang ni. Long pum ah kaom kaminawk ih zaehaih loe hae tiah oh, tiah ang naa.

7 Jag fick då se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes där en kvinna som satt i skäppan.

To pacoengah khenah, benthang kraenghaih akhuem to paongh o, to naah benthang thungah anghnu nongpata maeto oh:

8 Därefter sade han: "Detta är Ogudaktigheten." Och så stötte han henne åter ned i skäppan och slog igen blylocket över dess öppning.

to naah anih mah, Hae nongpata loe kasae hnuksakhaih ih ni, tiah ang thuih; van kami mah nongpata to benthang thungah a vah let; benthang loe kacakah akhuem to khuem o.

9 När jag sedan lyfte upp mina ögon, fick jag se två kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika hägerns. Och de lyfte upp skäppan mellan jord och himmel.

To pacoengah mik padai moe, ka khet tahang naah, angzo nongpata hnetto ka hnuk, nihnik ih pakhraeh ah loe takhi to oh; nihnik loe tui tavaa baktiah pakhraeh a tawnh hoi: nihnik mah benthang to van hoi long salakah atoengh hoi.

10 Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vart föra de skäppan?"

Kai hoi lokpae van kami khaeah, Benthang loe naa ah maw sin hoi tih? tiah ka naa.

11 Han svarade mig: "De hava i sinnet att bygga ett hus åt henne i Sinears land; och när det är färdigt, skall hon där bliva nedsatt på sin plats."

Anih mah kai khaeah, Shinar prae ah benthang ih im sak pae hanah a sin hoi: ohhaih ahmuen sak hoi pacoengah, to ah benthang to suem hoi tih, tiah ang naa.