Romarbrevet 12

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

Ich ermahne euch nun, Brüder, durch die Barmherzigkeit Gottes, daß ihr eure Leiber hingebet, als ein lebendiges, heiliges, Gott wohlgefälliges Opfer zu eurem geistigen Gottesdienst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. (aiōn g165)

Und stellet euch nicht dieser Welt gleich, sondern bildet euch um durch die Erneuerung eures Sinnes, auf daß ihr prüfen möget, welches da sei der gute, der wohlgefällige und der vollkommene Gotteswille. (aiōn g165)

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Denn ich sage vermöge der mir verliehenen Gnade einem jeglichen unter euch, daß er nicht weiter von sich halte, denn sich es gebührt zu halten, sondern daß er sich bescheiden soll, je nach dem Maß des Glaubens, das ihm Gott zugeteilt hat.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

Denn gleich wie wir an dem einen Körper viele Glieder, alle Glieder aber nicht die gleiche Verrichtung haben;

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

Also sind wir viele ein Leib in Christus, aber jeder einzelne ist des anderen Glied,

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

Indem wir je nach der uns verliehenen Gnade verschiedene Gaben haben.

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

Hat jemand die Gabe der Weissagung, so geschehe sie nach dem Maß seines Glaubens. Hat jemand ein Amt, so warte er des Amtes. Hat er zu lehren, so warte er der Lehre.

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

Oder ermahnt einer, so ermahne er treulich. Hat einer von dem Seinen milde Gaben zu geben, so gebe er in Einfalt. Hat er vorzustehen, so tue er es mit Eifer. Hat er für Leidende zu sorgen, so tue er es mit Freundlichkeit.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

Eure Liebe sei ungeheuchelt, verabscheut das Böse, hanget dem Guten an.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

Eure Bruderliebe untereinander sei herzlich. Gehe einer dem anderen voran in der Achtung gegen ihn.

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

Lasset nicht nach an Eifer. Seid brünstig im Geist. Schicket euch in die Zeit!

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

Seid fröhlich in Hoffnung, geduldig in Trübsal, haltet an am Gebet.

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

Nehmt euch der Notdurft der Heiligen an, fleißiget euch der Gastfreundschaft.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

Segnet, die euch verfolgen! Segnet, und verwünschet nicht!

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

Seid fröhlich mit den Fröhlichen, und weinet mit den Weinenden.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

Seid einträchtig untereinander. Trachtet nicht nach Hohem, sondern haltet euch zu den Niedrigen. Bildet euch nicht zu viel ein auf euch selbst.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

Vergeltet niemand Böses mit Bösem. Befleißigt euch des Guten vor aller Welt.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

Womöglich haltet, so viel an euch ist, mit allen Menschen Frieden.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: "Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren."

Rächt euch nicht selbst, Geliebte, sondern gebt Raum dem Zorne; denn es steht geschrieben: Mein ist die Rache; Ich will vergelten, spricht der Herr.

20 Fastmer, "om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud."

So nun deinen Feind hungert, so speise ihn, dürstet ihn, so tränke ihn; denn wenn du das tust, wirst du feurige Kohlen auf sein Haupt sammeln.

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

Laß dich nicht das Böse überwinden, sondern überwinde das Böse mit Gutem.