Psaltaren 95
1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Kélinglar, Perwerdigarni yangritip küyleyli, Nijatliqimiz bolghan Qoram Téshimizgha tentene qilayli!
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Teshekkürler bilen uning aldigha kéleyli, Uninggha küyler bilen tentene qilayli!
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Chünki Perwerdigar — büyük bir ilahtur, Pütkül ilahlar üstidiki büyük bir Padishahtur.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
Yerning tegliri Uning qolididur, Taghlarning choqqilirimu Uningkidur.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
Déngiz Uningki, U uni yaratqan; Quruqluqni Uning qolliri shekillendürdi.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Kélinglar, Uninggha bash urup sejde qilayli, Perwerdigar Yaratquchimiz aldida tiz pükeyli!
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
Chünki U bizning Xudayimizdur, Biz bolsaq Uning yayliqidiki xelq, Uning qoli baqidighan qoylarmiz. Bügün, eger Uning awazini anglisanglar,
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
Eyni chaghlarda Meribahda bolghandek, chöl-bayawandiki Massahda bolghan kündek, Yürikinglarni jahil qilmanglar!
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
Mana shu yerde ata-bowiliringlar Méni sinidi, ispatlidi hem qilghinimni kördi.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."
Men qiriq yil shu dewrdin bizar bolup: — «Bular könglide adashqan bir xelqtur, Méning yollirimni héch bilip yetmigen» — dédim.
11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."
Shunga Men ghezeplinip qesem ichip: — «Ular hergiz Méning aramgahimgha kirmeydu» — dédim.
