Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Njooni, tumwimbie Bwana kwa furaha; tumfanyie kelele za shangwe Mwamba wa wokovu wetu.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Tuje mbele zake kwa shukrani, tumtukuze kwa vinanda na nyimbo.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Kwa kuwa Bwana ni Mungu mkuu, mfalme mkuu juu ya miungu yote.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Mkononi mwake mna vilindi vya dunia, na vilele vya milima ni mali yake.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Bahari ni yake, kwani ndiye aliifanya, na mikono yake iliumba nchi kavu.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Njooni, tusujudu, tumwabudu, tupige magoti mbele za Bwana Muumba wetu,

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

kwa maana yeye ndiye Mungu wetu, na sisi ni watu wa malisho yake, kondoo chini ya utunzaji wake. Kama mkiisikia sauti yake leo,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

msiifanye mioyo yenu migumu kama mlivyofanya kule Meriba, kama mlivyofanya siku ile kule Masa jangwani,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

ambapo baba zenu walinijaribu na kunipima, ingawa walikuwa wameyaona matendo yangu.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Kwa miaka arobaini nilikasirikia kizazi kile, nikasema, “Hawa ni taifa ambalo mioyo yao imepotoka, nao hawajazijua njia zangu.”

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Hivyo nikatangaza kwa kiapo katika hasira yangu, “Kamwe hawataingia rahani mwangu.”