Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

۱ بیایید خداوند را بسراییم و صخره نجات خود را آواز شادمانی دهیم!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

۲ به حضور او با حمد نزدیک بشویم! و با مزامیر او راآواز شادمانی دهیم!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

۳ زیرا که یهوه، خدای بزرگ است،

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

۴ و پادشاه عظیم بر جمیع خدایان. نشیبهای زمین در دست وی است و فرازهای کوهها از آن او.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

۵ دریا از آن اوست، او آن رابساخت؛ و دستهای وی خشکی را مصور نمود.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

۶ بیایید عبادت و سجده نماییم و به حضورآفریننده خود خداوند زانو زنیم!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

۷ زیرا که اوخدای ما است! و ما قوم مرتع و گله دست اومی باشیم! امروز کاش آواز او را می‌شنیدید!

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

۸ دل خود را سخت مسازید، مثل مریبا، مانند یوم مسا در صحرا.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

۹ چون اجداد شما مرا آزمودند وتجربه کردند و اعمال مرا دیدند.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

۱۰ چهل سال ازآن قوم محزون بودم و گفتم: «قوم گمراه دل هستند که طرق مرا نشناختند.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

۱۱ پس در غضب خود قسم خوردم، که به آرامی من داخل نخواهند شد.»