Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Laus Cantici ipsi David. Venite, exultemus Domino: iubilemus Deo salutari nostro:

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Præoccupemus faciem eius in confessione: et in psalmis iubilemus ei.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Quoniam Deus magnus Dominus: et Rex magnus super omnes deos.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Quia in manu eius sunt omnes fines terræ: et altitudines montium ipsius sunt.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Quoniam ipsius est mare, et ipse fecit illud: et siccam manus eius formaverunt.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Venite adoremus, et procidamus: et ploremus ante Dominum, qui fecit nos.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Quia ipse est Dominus Deus noster: et nos populus pascuæ eius, et oves manus eius.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Hodie si vocem eius audieritis, nolite obdurare corda vestra;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Sicut in irritatione secundum diem tentationis in deserto: ubi tentaverunt me patres vestri, probaverunt me, et viderunt opera mea.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Quadraginta annis offensus fui generationi illi, et dixi: Semper hi errant corde.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Et isti non cognoverunt vias meas: ut iuravi in ira mea: Si introibunt in requiem meam.