Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O vini, annou chante a SENYÈ a! Annou rele fò avèk jwa a wòch ki sove nou an;

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Annou vini devan prezans Li avèk remèsiman, Annou rele fò a Li menm avèk sòm.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Paske SENYÈ a se yon gran Bondye, e yon gran wa pi wo ke tout dye yo.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Nan men (Sila) pwofondè latè yo ye a. Pwent mòn yo osi se pou Li.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Lanmè a se pou Li, paske se te Li menm ki te fè l. Ak men L, Li te fòme tè sèch la.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Vini, annou fè adorasyon, e annou pwostène. Annou mete ajenou devan SENYÈ ki te fè nou an.

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Paske se Li menm ki Bondye nou an. Nou se moun patiraj Li ak mouton men Li yo. Jodi a, si nou ta vle tande vwa L,

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

pa fè kè nou vin di tankou nan Meriba, tankou nan jou a Massa nan dezè yo,

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

“lè papa zansèt nou yo te pase M a leprèv. Yo te tante Mwen, malgre yo te deja wè zèv Mwen yo.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Pandan karantan, Mwen te rayi jenerasyon (sila) a e te di: “Yo se yon pèp ki egare nan kè yo. Yo pa rekonèt chemen Mwen yo.”

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Akoz sa, Mwen te sèmante nan kòlè Mwen, “Anverite, yo p ap antre nan repo Mwen an.”