< Psaltaren 95 >

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
Venez, chantons à Yahvé. Crions à haute voix vers le rocher de notre salut!
2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
Approchons-nous de sa présence avec des actions de grâce. Louons-le en chansons!
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
Car Yahvé est un grand Dieu, un grand Roi au-dessus de tous les dieux.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
Les profondeurs de la terre sont dans sa main. Les hauteurs des montagnes sont aussi les siennes.
5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
La mer est à lui, il l'a faite. Ses mains ont formé la terre ferme.
6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
Oh, venez, adorons et prosternons-nous. Agenouillons-nous devant Yahvé, notre créateur,
7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
car il est notre Dieu. Nous sommes le peuple de son pâturage, et les moutons qu'il garde. Aujourd'hui, oh, que vous entendiez sa voix!
8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
N'endurcissez pas votre cœur, comme à Meriba, comme le jour de Massah dans le désert,
9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
quand vos pères me tentaient, m'a testé, et a vu mon travail.
10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."
Pendant quarante longues années, j'ai été affligé par cette génération, et a dit: « C'est un peuple qui se trompe dans son cœur. Ils n'ont pas connu mes voies. »
11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."
C'est pourquoi j'ai juré dans ma colère, « Ils n'entreront pas dans mon repos. »

< Psaltaren 95 >