Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

O come, let us sing unto the LORD; let us shout for joy to the Rock of our salvation.

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Let us come before His presence with thanksgiving, let us shout for joy unto Him with psalms.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

For the LORD is a great God, and a great King above all gods;

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

In whose hand are the depths of the earth; the heights of the mountains are His also.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

The sea is His, and He made it; and His hands formed the dry land.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

O come, let us bow down and bend the knee; let us kneel before the LORD our Maker;

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

For He is our God, and we are the people of His pasture, and the flock of His hand. To-day, if ye would but hearken to His voice!

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

'Harden not your heart, as at Meribah, as in the day of Massah in the wilderness;

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

When your fathers tried Me, proved Me, even though they saw My work.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

For forty years was I wearied with that generation, and said: It is a people that do err in their heart, and they have not known My ways;

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Wherefore I swore in My wrath, that they should not enter into My rest.'