Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Dođite, kličimo Jahvi, uzvikujmo Hridi, Spasitelju svome!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Pred lice mu stupimo s hvalama, kličimo mu u pjesmama!

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Jer velik je Jahve, Bog naš, Kralj veliki nad svim bogovima.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

U njegovoj su ruci zemaljske dubine, njegovi su vrhunci planina.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Njegovo je more, on ga je stvorio, i kopno koje načiniše ruke njegove.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Dođite, prignimo koljena i padnimo nice, poklonimo se Jahvi koji nas stvori!

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

Jer on je Bog naš, a mi narod paše njegove, ovce što on ih čuva. O, da danas glas mu poslušate:

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

“Ne budite srca tvrda kao u Meribi, kao u dan Mase u pustinji

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

gdje me iskušavahu očevi vaši premda vidješe djela moja.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Četrdeset ljeta jadio me naraštaj onaj, pa rekoh: 'Narod su nestalna srca i ne promiču moje putove.'

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Stog se zakleh u svom gnjevu: 'Nikad neće ući u moj pokoj!'”