Psaltaren 95

1 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

Hungun, Pakai vahchoiyu te! Eihuhdoh uva Pathen ah kipah tah’in vahchoila sau te!

2 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

Thangvah pum in a angsung jon u hite. Avahchoina la a sau te.

3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

Ajeh chu Pakai chu loupitah Pathen ahin, pathen dang chung a leng loupi ahi.

4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

Mollen penle leiset laigil athuhlai abon'a Aman akhut a atuhchah ahi.

5 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

Twikhanglen hi Ama a ahi, ajeh chu Ama sem ahi. Ama khut in leigo jonghi asem ahi.

6 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

Hungun, eisempau Pakai angsungah dilsu-u hitin ama hou u te,

7 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

ajeh chu Ama iPathen’u ahin, eihohi aman achinjing amite ihiuvin akaihoijing akelngoihon ihiuve.

8 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

Pakai in asei e, “Israelten gamthipnoi Massah a abol bangu leh Meribah a alungtah bang bangun nalung tahsah hih’un.

9 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

Ajehcu hilai munna chun napu napateuvin kathilbol ho chengse hi amu uvin chule eipatep’un ahi.

10 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

Kum somli sunga hin keima achung'uva kana lunghang’in chuleh Keiman kasei in ahi, ‘amahohi keija kon a kinungheidoh mipi chu ahiuvin, keiman kasei dungjui a chon nomlou ahiuve’.

11 Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."

Hijeh chun kalunghan jeh'in kana kihahsellin: ‘amahohi kachol ngahna munna hunglut theilou heldiu ahi!’”