Psaltaren 94

1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

Dieu des vindictes, Eternel, Dieu des vindictes, apparais!

2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

Lève-toi, juge de la terre, inflige un juste châtiment aux orgueilleux.

3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

Jusques à quand les impies, ô Eternel, jusques à quand les impies triompheront-ils?

4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

Ils se répandent en discours, parlent avec jactance; ils font les fanfarons, tous ces ouvriers d’iniquité.

5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

Ton peuple, Eternel, ils l’écrasent, et ils oppriment ton héritage.

6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

Ils font périr la veuve et l’étranger, ils assassinent les orphelins,

7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."

et ils disent: "l’Eternel ne le voit pas, le Dieu de Jacob n’y fait nulle attention!"

8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

Ah! réfléchissez donc, ô gens stupides! Et vous, insensés, quand serez-vous sains d’esprit?

9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

Celui qui a planté l’oreille n’entendrait pas? celui qui a formé l’œil ne verrait point?

10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

Celui qui châtie les peuples ne demanderait aucun compte, lui qui enseigne la science aux hommes?

11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

L’Eternel connaît les pensées des mortels, il sait qu’elles sont vanité.

12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

Heureux l’homme que tu redresses, Eternel, et que tu instruis dans ta loi!

13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

Tu le mets en sûreté contre des jours de malheur, tandis qu’un abîme se creuse sous les pas du méchant.

14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

Car le Seigneur ne délaisse pas son peuple, et son héritage, il ne l’abandonne pas.

15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

Mais son jugement se ramène à l’équité: à lui se rattachent tous les cœurs droits.

16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

Qui m’assistera pour faire front aux malfaiteurs? Qui m’aidera à tenir tête aux artisans d’iniquité?

17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

Si l’Eternel n’était mon appui, peu s’en faut que mon âme ne séjournât dans le pays du silence.

18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:

Lorsque je dis: "Mon pied va chanceler", ta grâce, Eternel, vient me soutenir.

19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

Lorsque les soucis se multiplient dans mon sein, ce sont tes consolations qui remettent mon âme en joie.

20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

Se peut-il que tu tolères près de toi un trône criminel, qui forge l’iniquité et l’érige en loi?

21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

Qu’on s’ameute donc contre la vie du juste, qu’on prononce la condamnation du sang innocent:

22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

l’Eternel est une forteresse pour moi, mon Dieu, un rocher tutélaire.

23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

Quant à ceux-là, il fait retomber sur eux leur iniquité, il les anéantit pour leur méchanceté; l’Eternel, notre Dieu, les anéantit!