Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A SONG. A PSALM OF THE SONS OF KORAH. TO THE OVERSEER. [SET] ON “SICKNESS TO AFFLICT.” AN INSTRUCTION OF HEMAN THE EZRAHITE. O YHWH, God of my salvation, Daily I have cried, nightly before You,
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
My prayer comes in before You, Incline Your ear to my loud cry,
For my soul has been full of evils, And my life has come to Sheol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I have been reckoned with those going down [to] the pit, I have been as a man without strength.
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Among the dead—free, As pierced ones lying in the grave, Whom You have not remembered anymore, Indeed, they have been cut off by Your hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
You have put me in the lowest pit, In dark places, in depths.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Your fury has lain on me, And You have afflicted [with] all Your breakers. (Selah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
You have put my acquaintance far from me, You have made me an abomination to them, Shut up—I do not go forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
My eye has grieved because of affliction, I called You, O YHWH, all the day, I have spread out my hands to You.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Do You do wonders to the dead? Does Rephaim rise? Do they thank You? (Selah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Is Your kindness recounted in the grave? Your faithfulness in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Are Your wonders known in the darkness? And Your righteousness in the land of forgetfulness?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
And I, to You, O YHWH, I have cried, And in the morning my prayer comes before You.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Why, O YHWH, do You cast off my soul? You hide Your face from me.
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I [am] afflicted, and expiring from youth, I have borne Your terrors—I pine away.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Your wrath has passed over me, Your terrors have cut me off,
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They have surrounded me as waters all the day, They have gone around against me together,
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
You have put lover and friend far from me, My acquaintance [is] the place of darkness!
