Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
A song of a Psalm for the sons of Core for the end, upon Maeleth for responsive [strains], of instruction for Aeman the Israelite. O Lord God of my salvation, I have cried by day and in the night before thee.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Let my prayer come in before thee; incline thine ear to my supplication, O Lord.
For my soul is filled with troubles, and my life has drawn nigh to Hades. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
I have been reckoned with them that go down to the pit; I became as a man without help;
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
free among the dead, as the slain ones cast out, who sleep in the tomb; whom thou rememberest no more; and they are rejected from thy hand.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
They laid me in the lowest pit, in dark [places], and in the shadow of death.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Thy wrath has pressed heavily upon me, and thou hast brought upon me all thy billows. (Pause)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Thou hast removed my acquaintance far from me; they have made me an abomination to themselves; I have been delivered up, and have not gone forth.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mine eyes are dimmed from poverty; but I cried to thee, O Lord, all the day; I spread forth my hands to thee.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Wilt thou work wonders for the dead? or shall physicians raise [them] up, that they shall praise thee?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Shall any one declare thy mercy in the tomb? and thy truth in destruction?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Shall thy wonders be known in darkness? and thy righteousness in a forgotten land?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
But I cried to thee, O Lord; and in the morning shall my prayer prevent thee.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Wherefore, O Lord, dost thou reject my prayer, [and] turn thy face away from me?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
I am poor and in troubles from my youth; and having been exalted, I was brought low and into despair.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Thy wrath has passed over me; and thy terrors have greatly disquieted me.
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
They compassed me like water; all the day they beset me together.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Thou hast put far from me [every] friend, and mine acquaintances because of [my] wretchedness.
