Psaltaren 84

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

2 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

3 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

4 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. (Sela)

5 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

6 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

7 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

8 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. (Sela)

9 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

10 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

11 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

12 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.