Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
“A Maskil of Assaph.” Give ear, O my people, to my instruction: incline thy ear to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open with a parable my mouth: I will utter riddles out of ancient times;
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
Which we have heard and know, and which our fathers have related unto us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
We will not conceal them from their children, relating to the latest generation the praises of the Lord, and his strength, and his wonderful deeds which he hath done.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
Yea, he established a testimony in Jacob, and instituted a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
In order that the latest generation might know them, even the children that are to be born; that they may arise and relate them to their children;
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
That they may place in God their hope, and not forget the doings of God, but observe his commandments;
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
And that they may not be like their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that had not directed their heart firmly, and whose spirit was not faithful to God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The children of Ephraim, like well-armed archers, that turn round on the day of battle,
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
Kept not the covenant of God, and in his law they refused to walk;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And they forgot his deeds, as also his wonders, which he had permitted them to see.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
In the presence of their fathers did he do wonders, in the land of Egypt, in the fields of Zo'an.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters stand upright as a wall.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
And he led them with the cloud by day, and all the night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
He split rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the mighty deep.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
And he brought forth running streams out of the rock, and caused water to run down like rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
But they repeated to sin yet more against him, rebelling against the Most High in the desert.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
And they tempted God in their heart, by asking food for their desire.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
Yea, they spoke against God: they said, Will God be able to set in order a table in the wilderness?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Behold, he smote the rock, so that waters gushed out, and streams overflowed: shall he also be able to give bread? or can he provide flesh for his people?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therefore, when the Lord heard this, he became wroth: and a fire was kindled against Jacob, and anger also ascended against Israel,
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Because they had not believed in God, and had not trusted in his salvation.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Then he ordained the skies from above, and the doors of heaven he opened;
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
And he let rain down upon them manna to eat, and the corn of heaven gave he unto them.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Angels' bread did man eat: he sent them provision to satisfaction.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He caused an east wind to pass along the heavens; and he led forth by his strength the south wind.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
And he let rain upon them flesh [as plentiful] as the dust, and winged birds like the sand of the sea;
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
And he let them fall in the midst of their camp, round about their habitations.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
And they ate, and were greatly satisfied, and what they longed for he brought unto them.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
They were not estranged from their longing, yet was their food in their mouth:
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
When the wrath of God ascended against them, and he slew some of the fattest of them, and the young men of Israel did he strike down.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
With all this they sinned again, and believed not in his wonders.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
Therefore he caused their days to come to an end in nought, and their years in dread.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he slew them, then did they seek him, and they returned and inquired earnestly after God.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And they remembered that God was their rock, and the most high God their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Nevertheless they prayed insincerely to him with their mouth, and with their tongue they lied unto him.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
For their heart was not firm with him, and they were not faithful in his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
But he, being merciful, forgave the iniquity, and destroyed [them] not: yea, many a time turned he his anger away, and did not awaken all his fury.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
And he remembered that they are but flesh, a spirit that passeth away, and returneth not again.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How oft did they rebel against him in the wilderness, grieve him in the desert!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Yea, they once more tempted God, and set limits to the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They remembered not his hand, the day when he ransomed them from the adversary;
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
When he displayed in Egypt his signs, and his wonderful tokens in the fields of Zo'an.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
And he changed their rivers into blood; and their running streams, that they could not drink [of them].
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent out among them various wild beasts, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
And he gave unto the cricket their products, and their labor unto the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He slew with hail their vines, and their sycamore-trees with ice-bolts.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
And he surrendered to the hail their cattle, and their herds to the lightning's flashes.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He let loose against them the fierceness of his anger, wrath and indignation, and distress, a host of angels of misfortune.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He leveled a path for his anger; he withheld not from death their soul, and their life he surrendered to the pestilence;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
And he smote all the first-born in Egypt; the first of their strength in the tents of Ham;
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
But he caused his own people to depart like flocks, and guided them like a drove in the wilderness.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
And he led them in safety, so that they felt no dread; but the sea covered over their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
And he brought them to his holy territory, even to this mount, which his right hand had acquired.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
And he drove out from before them nations, and divided them by the measuring-line as an inheritance, and he caused to dwell in their tents the tribes of Israel.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted and rebelled against the most high God, and his testimonies they kept not;
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
But swerved aside, and dealt unfaithfully like their fathers; they turned about like a deceitful bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
And they provoked him to anger with their high-places, and with their graven images they moved him to jealousy.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God heard this, and he became wroth, and felt greatly disgusted with Israel;
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
And he cast off the dwelling at Shiloh, the tabernacle where he had dwelt among men;
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And he gave up his strength unto captivity, and his glory into the adversary's hand.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
And he surrendered his people unto the sword; and with his inheritance was he wroth.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
His young men the fire devoured; and his virgins were not demanded in marriage.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
His priests fell by the sword; and his widows did not weep.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
Then awoke the Lord as one that sleepeth, like a mighty man that shouteth by reason of wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
And he smote his enemies backward: a perpetual disgrace on them.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
Yet was he disgusted with the tent of Joseph, and of the tribe of Ephraim he made not choice;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
But he chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he built like high [mountains] his sanctuary, like the earth which he hath founded for ever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
And he made choice of David his servant, and took him from the sheep-folds:
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
From following the ewes with young he brought him, to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
And he fed them according to the integrity of his heart; and by the skilfulness of his hands did he lead them.
