Psaltaren 78
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
[A Psalm] of instruction for Asaph. Give heed, O my people, to my law: incline your ear to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
I will open my mouth in parables: I will utter dark sayings [which have been] from the beginning.
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
All which we have heard and known, and our fathers have declared to us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
They were not hid from their children to a second generations; [the fathers] declaring the praises of the Lord, and his mighty acts, and his wonders which he wrought.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
And he raised up a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, to make it known to their children:
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
that another generation might know, even the sons which should be born; and they should arise and declare them to their children.
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
That they might set their hope on God, and not forget the works of God, but diligently seek his commandments.
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
That they should not be as their fathers, a perverse and provoking generation; a generation which set not its heart aright, and its spirit was not steadfast with God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
The children of Ephraim, bending and shooting [with] the bow, turned [back] in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
They kept not the covenant of God, and would not walk in his law.
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
And they forgot his benefits, and his miracles which he [had] showed them;
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
the miracles which he wrought before their fathers, in the land of Egypt, in the plain of Tanes.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
He clave the sea, and led them through: he made the waters to stand as [in] a bottle.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
And he guided them with a cloud by day, and all the night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
he clave a rock in the wilderness, and made them drink as in a great deep.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
And he brought water out of the rock, and caused waters to flow down as rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
And they sinned yet more against him; they provoked the Most High in the wilderness.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
And they tempted God in their hearts, in asking meat for [the desire of] their souls.
19 Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
They spoke also against God, and said, Will God be able to prepare a table in the wilderness?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
Forasmuch as he struck the rock, and the waters flowed, and the torrents ran abundantly; will he be able also to give bread, or prepare a table for his people?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
Therefore the Lord heard, and was provoked: and fire was kindled in Jacob, and wrath went up against Israel.
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
Because they believed not in God, and trusted not in his salvation.
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
Yet he commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
and rained upon them manna to eat, and gave them the bread of heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
Man ate angels' bread; he sent them provision to the full.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
He removed the south wind from heaven; and by his might he brought in the southwest wind.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
And he rained upon them flesh like dust, and feathered birds like the sand of the seas.
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
And they fell into the midst of their camp, round about their tents.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
So they ate, and were completely filled; and he gave them their desire.
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
They were not disappointed of their desire: [but] when their food was yet in their mouth,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
then the indignation of God rose up against them, and killed the fattest of them, and overthrew the choice men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
In the midst of all this they sinned yet more, and believed not his miracles.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
And their days were consumed in vanity, and their years with anxiety.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
When he killed them, they sought him: and they returned and called betimes upon God.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
And they remembered that God was their helper, and the most high God was their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
Yet they loved him [only] with their mouth, and lied to him with their tongue.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
For their heart [was] not right with him, neither were they steadfast in his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
But he is compassionate, and will forgive their sins, and will not destroy [them]: yes, he will frequently turn away his wrath, and will not kindle all his anger.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
And he remembered that they are flesh; a wind that passes away, and returns not.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
How often did they provoke him in the wilderness, [and] anger him in a dry land!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
Yes, they turned back, and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
They remembered not his hand, the day in which he delivered them from the hand of the oppressor.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Tanes:
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
and had changed their rivers into blood; and their streams, that they should not drink.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
He sent against them the dog-fly, and it devoured them; and the frog, and it spoiled them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
And he gave their fruit to the canker worm, and their labours to the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
He killed their vines with hail, and their sycamores with frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
And he gave up their cattle to hail, and their substance to the fire.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
He sent out against them the fury of his anger, wrath, and indignation, and affliction, a message by evil angels.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
He made a way for his wrath; he spared not their souls from death, but consigned their cattle to death;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
and struck every firstborn in the land of Egypt; the first fruits of their labours in the tents of Cham.
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
And he removed his people like sheep; he led them as a flock in the wilderness.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
And he guided them with hope, and they feared not: but the sea covered their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
And he brought them in to the mountain of his sanctuary, this mountain which his right hand had purchased.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
And he cast out the nations from before them, and made them to inherit by a line of inheritance, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies.
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
And they turned back, and broke covenant, even as also their fathers: they became like a crooked bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
And they provoked him with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
God heard and lightly regarded [them], and greatly despised Israel.
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
And he rejected the tabernacle of Selom, his tent where he lived amongst men.
61 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
And he gave their strength into captivity, and their beauty into the enemy's hand.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
And he gave his people to the sword; and disdained his inheritance.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
Fire devoured their young men; and their virgins mourned not.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
Their priests fell by the sword; and their widows shall not be wept for.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
So the Lord awaked as one out of sleep, [and] as a mighty man who has been heated with wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
And he struck his enemies in the hinder parts: he brought on them a perpetual reproach.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
And he rejected the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim;
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
but chose the tribe of Juda, the mount Sion which he loved.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
And he built his sanctuary as [the place] of unicorns; he founded it for ever on the earth.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
He chose David also his servant, and took him up from the flocks of sheep.
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
He took him from following the ewes great with young, to be the shepherd of Jacob his servant, and Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
So he tended them in the innocency of his heart; and guided them by the skilfulness of his hands.
