Psaltaren 77

1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

Al maestro de coro. A Iditún. Salmo de Asaf. Mi voz sube hacia Dios y clama; mi voz va hasta Dios para que me oiga.

2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

En el día de mi angustia busco al Señor; de noche, mis manos se extienden sin descanso, y mi alma rehúsa el consuelo.

3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

Si pienso en Dios tengo que gemir; si cavilo, mi espíritu desfallece.

4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

Tú mantienes insomnes mis ojos; estoy perturbado, incapaz de hablar.

5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

Pienso en los días antiguos y considero los años eternos.

6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

Por la noche medito en mi corazón, reflexiono y mi espíritu inquiere:

7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

¿Es que nos desechará el Señor por todos los siglos? ¿No volverá a sernos favorable?

8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¿Se habrá agotado para siempre su bondad? ¿Será vana su promesa hecha para todas las generaciones?

9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

¿Se habrá olvidado Dios de su clemencia? o ¿en su ira habrá contenido su misericordia?

10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

Y dije: “Este es mi dolor: que la diestra del Altísimo haya cambiado.”

11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

Recordaré los hechos de Yahvé; sí, me acuerdo de tus antiguas maravillas;

12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

medito todas tus obras y peso tus hazañas.

13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

Santo es tu camino, oh Dios, ¿Qué Dios hay tan grande como el Dios nuestro?

14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

Tú eres el Dios que obra prodigios, y has dado a conocer a los pueblos tu poder.

15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

Redimiste con tu brazo a tu pueblo, a los hijos de Jacob y de José.

16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

Las aguas te vieron, oh Dios, te vieron las aguas, y temblaron; hasta los abismos se estremecieron.

17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

Aguas derramaron las nubes, los cielos hicieron oír su voz, y volaron tus dardos.

18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

Tu trueno sonó en el torbellino, los relámpagos iluminaron el mundo; se conmovió y tembló la tierra.

19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

Tu camino se abrió a través del mar, y tus sendas sobre inmensas aguas, sin que aparecieran las huellas de tus pisadas.

20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

Y Tú mismo guiaste a tu pueblo como un rebaño, por mano de Moisés y de Aarón.