Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
Clamei ao Senhor com a minha voz: a Deus levantei a minha voz, e elle inclinou para mim os ouvidos.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
No dia da minha angustia busquei ao Senhor: a minha mão se estendeu de noite, e não cessava; a minha alma recusava ser consolada.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
Lembrava-me de Deus, e me perturbei: queixava-me, e o meu espirito desfallecia (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Sustentaste os meus olhos acordados: estou tão perturbado que não posso fallar.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
Considerava os dias da antiguidade, os annos dos tempos antigos.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
De noite chamei á lembrança o meu cantico: meditei em meu coração, e o meu espirito esquadrinhou.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Rejeitará o Senhor para sempre e não tornará a ser favoravel?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Cessou para sempre a sua benignidade? acabou-se já a promessa de geração em geração?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Esqueceu-se Deus de ter misericordia? ou encerrou elle as suas misericordias na sua ira? (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
E eu disse: A minha enfermidade é esta: mas eu me lembrei dos annos da dextra do Altissimo.
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Eu me lembrarei das obras do Senhor: certamente que eu me lembrarei das tuas maravilhas da antiguidade.
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
Meditarei tambem em todas as tuas obras, e fallarei dos teus feitos.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
O teu caminho, ó Deus, está no sanctuario. Quem é Deus tão grande como o nosso Deus?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Tu és o Deus que fazes maravilhas: tu fizeste notoria a tua força entre os povos.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Com o teu braço remiste o teu povo, os filhos de Jacob e de José (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
As aguas te viram, ó Deus, as aguas te viram, e tremeram; os abysmos tambem se abalaram.
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
As nuvens lançaram agua, os céus deram um som; as tuas frechas correram d'uma para outra parte.
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
A voz do teu trovão estava no céu; os relampagos alumiaram o mundo; a terra se abalou e tremeu.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
O teu caminho é no mar, e as tuas veredas nas grandes aguas, e os teus passos não são conhecidos.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Guiaste o teu povo, como a um rebanho, pela mão de Moysés e d'Aarão.
